Cemo

Jag tog hararna under en varsin arm, lite fulöl i fickorna och stegade ut i parken
under gårdagskvällen. Alice blev pilsk av alla dofter och försökte, efter ett tags
sniffande, att attackera Robin. Hon har uppenbarligen väldigt svårt att skilja på
älskog och prygel. Det finns fler likheter mellan oss.

            

Dagen fortsatte naturligtvis i samma anda som morgonen.
Min nya vita kofta trasslade in sig i den oljiga kedjan på Riddersporres cykel
(med det omåttligt fula namnet "Lila") och vi spenderade hela eftermiddagen
med sönderfrätna fingrar i Vanishburken.
Efter halvdana livräddningsförsök tog vi den bastuluktande Volvon till Biltema,
där jag inhandlade min första cykel på 12 år.
Vi korkade upp lite pilsner och tänkte slänga ihop fanskapet på några minuter,
för att sedan kunna gå ut och äta med tillhörande sup.

Fyra timmar senare var vi klara och så var även alla restaurangkök...


Vi tvingades vandra runt hela staden mitt i natten för att försöka hitta en
pumpstation och jag var vid det här laget svimfärdig. När Ebenhartz (går
under smeknamnet "Eben") äntligen var fullpumpad och klar för hemfärd
så fastnade jag med mitt nya halsband i ringklockan och alla pärlor
spreds vind för våg över bilvägen.

Jävla oflyt hela tiden...

          

"TACK FÖR ATT DU BOKAT DIN RESA MED OSS. VÄLKOMMEN TILL FRIHETEN!"

Jag har med andra ord just köpt min flygstol ner till Greklandet i augusti.
Samma flygplats, men med annan destination.
Det blir ingen ryggsäck. Sådant pressar bara ihop kotor och gör mig osnygg.
Och hur många hårtorkar och neccesärer rymmer egentligen en trunk man
bär på ryggen?!
Näe, jag skall färdas på Medelhavets färjor med min nya stenhårda jätteväska.
Fyrhjulsdrift med dubbla låsfunktioner. Otroligt vackert.

Det är nästan så man blir tårögd.

Jag är 23 år fyllda och alkoholiserar mig för första gången på hela 7 dagar.
Kan det vara det mest sorgliga ögonblicket i mitt ytterst monotona liv, eller är
det höjdpunkten? Kanske följer jag familjens grenar och är detta möjligtvis
den nyktraste period jag har kunnat uppnå?!
Hur som helst är tändsticksasken med klittan ERNST det absolut finaste
fröken Riddersporre fått av mig.

The next Janice Dickinson


           
Ouzon vi lovade att aldrig röra. Vid nästa restaurangbesök hamnade
den dock i blomkrukan.

Redo och färdigtränad för Las Vegas Gentlemens Club!

          
Kvällen då vi fejkade syrrans födelsedag och fick gratisdrinkar, innan
vi gick vidare till nästa ställe och drog samma gloriösa historia där.
För att inte glömma den ljuvliga melontårtan som George slängde
ihop åt oss på en halv höft sådär.



Semesterns bästa kort.


             
Den karibiska favoritbaren och total kraschlandning.


Bästa semestern någonsin -och där var vi överrens.

              
Första dagarna var mycket lovande, innan det hela spårade ut.



Paradise Beach 


              
Vi hyrde moppe och snurrade runt ön. Körde över ormar, blottade oss på
nudiststränder och hittade paradis.



På favoritbaren

           
Färsk fisk och alkoholens biverkningar.



Solnedgång i hamnen med kvinnan som vägrade kalla mig för "Myggan".
Namnet klär mig.

Som synes så grät de unga fröknarna Molin av sorg hela morgonen vid hemfärden.
Hela vägen på färjan och större delen av flygresan.
Väl framme kastade vi oss en skagensmörgås och hoppade in i en taxi till akuten,
där natten spenderades på kirurgavdelningen.
Något buckligt organ svällde upp enormt mycket av alla mina 68 ölbiljetter och de
vänstra revbenen bestämde sig för att trycka sig några centimeter längre ut än de
högra. Efter tvåhundra prover, slangar ner i halsen och fingrar i röven, hade de fyra
läkarna fortfarande ingen aning om vad som var fel. Jag vaknade imorse,
poppade smärtstillande och rullade ner på staden för en kall pilsner.
Livet är gött.