Cemo

Jag flyttade min mors fruktansvärda krystande fyra dagar bakåt och firade min egen dag
redan i lördags, då jag överraskade halva Östersundo med ett oväntat besök utan Gevalia.
Det blev en ytterst verksam afton då vänner och familj möttes över en förträfflig trerätters
som fru Molin slängde ihop över natten, för alldeles för många personer, med högtidligt
tal, tävlingar och ordinarie fylleslag.
Jag är hemskt välsignad över att vara född i den familj jag är. Kan icke uttrycka mig på
bättre sätt.

Tack alla som medverkade och speciellt tack till herr Persson (Maff, ej Bo) som lät mig
husera och spruta ljuvlig parfym över hela etagevåningen. Utan dig hade Ferry aldrig klarat
sin uppgift. Tack.


                                  






                     






                      

Det finns så mycket gamla och gaggiga kärringar som borde sluta lägga näsan i blöt.
Släppa taget helt enkelt.
Punkt slut.
Vi har för övrigt fått tillbaka det interna nätet idag.

Jag fick nyss ett sms av Hanson som tydligen blev väldigt upprörd eftersom att jag nämnde
hans namn i en negativ bemärkelse för några minuter sedan.
Och JA, han skickade ett sms eftersom att han inte ens är här när jag fyller år. Jag sitter
alltså själv och äter min chokladkaka med ett ljus.

Jag hade gjort väldigt klart att jag inte ville ha någonting av honom när jag fyllde år, då vi har
så väldigt mycket saker som kommer att kosta pengar den närmaste tiden. Det räckte med
en middag på restaurang och om han nu måste ge mig något, så skulle det vara något litet,
hemmagjort eller i alla fall något från hjärtat.
-Jag fick ett presentkort på schampoflaskor och sedan sticker han ut.

Behöver jag säga något mer?

Jag tillbringade som sagt den första delen utav denna 23:e födelsedag på kurs, med utsökt
lunch, popcornmaskin och även en mjukglassmaskin med fem olika sorters strössel, där
man fick äta kosnadsfritt tills man spydde.
Jag spydde inte.

Sedan tillbringade vi aftonen på favoriten, en tapasbar, där vi åt godsaker och drack fulöl.
Kvällen ägnade Hanson åt att förstöra de sista timmarna av denna årliga dag, men det är
tradition vid det här laget. Vore kanske fint att bryta den någon gång?


                            

Tjingade in två st jobb under gårdagen, varav det ena var alldeles till vänster om
min egen arbetsplats.
Jag tog det.
Och kommer härmed att alltid stå lite till vänster om disken när ni kommer in.

Så slår vi upp dörrarna till denna gloriösa födelsedag och beger oss på kurs.
Humbugskurs. Bugg eller burgare.

                                 
                       Syrran                                Stuguby                               Persson

Jag kliver alltid upp många timmar innan Hanson på morgonen, oftast för att jag ska till
jobbet eller för att det är sport på TV:n. Jag behöver liksom den här lilla stunden för mig
själv, då det är tyst och jag kan vältra mig i mitt eget elände.

Saken är den att ibland har jag glömt att plocka ut alla kläder jag ska ha på mig eller så
kommer jag på att jag behöver just den där kartongen som ligger på översta hyllan i
sovrumsgarderoben och då måste jag naturligtvis bege mig in i dunklet. Och här kommer
vi till poängen med denna alltför långa text:
-Det luktar alltid fan och helvete i ett sovrum på morgonen.
Är det fis eller dålig andedräkt eller bara svettig nakenhet?

Som litet flickebarn var jag livrädd för mina föräldrars sovrum. Det luktade naken blekfethet.
Ni vet det här som jag skrev om i somras.
Och när jag var ännu mindre och följde med min farmoder och farfader till stugan i skogen,
skulle tanten alltid ha frukost på sängen, vilket bestod av torra bullar och fyra sorters kakor,
och rätt som det var trillade ett hängbröst fram under täcket och den där sovrumsodören
spred sig.

Jag har därför alltid trott att det var brösten som luktade, så de första tre åren med herr
Hanson sov jag i BH. Här skulle det minsann inte lukta äcklig nakenhet.
(Det kan också berott på att jag i 11-års åldern såg Halle Berry säga till Oprah Winfrey att
hon alltid sov i BH för att inte få hängbröst. En kombination helt enkelt.)
Men efter ett tag insåg jag att det luktar fan ändå.
Det osar så vidrigt att jag darrar av fruktan inför varje morgon då jag måste gå in och
hämta något.
För det är ju inte jag som stinker. Det måste väl vara han?

Men för att komma till saken med denna morgonreflektering så åt jag kall pizza, tre
baguetter med bacon/kycklingröra och tre glas Pepsi till frukost.

Jag är vrålförkyld.
Så packad i alla hålor att du inte hör vad jag säger.
Därför pratar jag inte med dig.



Igår betalade jag och min yngre, men inte lika talangfulla, syster in pengarna
till vår Thassos-resa som tar plats på Köpenhamns flygplats i början på juni.
Vid samma tidpunkt föra året var vi ju till Turk-i-ett-hål, men inte först nu fick
jag veta att hon inte hade så roligt.
Hur är detta möjligt?!
Jag har alltid fruktansvärt kul med mig.
Det ser ju inte ut som om någon lider i alla fall.



Så jag försöker stillsamt blåsa ut baggar och sekret från hjärnans hålrum,
rätt ner i servetten, för att sedan öppna den och se hur mycket jag lyckades
få ut. Varför gör man så?

Jag blir väldigt glad när jag ser att det fortfarande är så väldigt många som är
inne här varje dag, trots att jag inte skrivit något på snart två veckor.
JAG BLIDDE RÖRD!

Så jag bjuppar på en bild från helgens event, då jag tog tåget upp till Linköping och
rätt in i de östgötska skogarna för att träffa den släkt jag inte sett till på 5,5 år.
De hade blivit stora. Och gamla. Och fler.


Jag är transvestit. Han är full. Systerdotter och morbroder.

Jag förlorade mitt jobb igår.
En annan butik har slagit igen och två personer därifrån har varit fast anställda längre än mig,
vilket betyder att jag måste gå. Sist in först ut.
Det ironiska i det hela är att om jag hade haft kvar mitt vikariat istället så hade jag fått stanna.
Men jag lämnade ju det och tackade 'ja' till fast anställning för att det skulle vara tryggare.

Min man är också utan jobb nu.
Och därmed försvann den lägenhet vi skulle köpa.
Och den utlandsresa vi skulle boka.
Och den maten vi ville äta.

Jag har ingen lust att skriva längre.
Inte först allting har ordnat upp sig i alla fall.
Så tack för att ni orkat läsa mitt dravel och blaj i dessa 15 månader.
Nu ska jag spy galla över mig själv en stund, istället för över Er.

Säg minns du hur det är jag brukar vara
Minns du hur stabil jag var igår
Nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
Kanske onödigt svår

Jag fick dessutom ett videoklipp på mobilen nyss, live från Bräcke, från herr Bingo
och det svider lite i själen. Det är -8 grados här. Klarblått och solsken, men det hjälper
liksom inte när det inte finns någon snö.
Det blir en låg dag idag...

Nyårsafton var en katastrof.
Marcus bjöd hit en psykiskt instabil vän som senare under natten kastade
en flaska på mig och förstörde mina nya mockaskor.
Tolvslaget firades in med en helt okänd tjej, men krutet luktade gott.
Sedan gick jag som vanligt vilse i den där vidriga stadsdelen som kallas "Möllan"
och jag fick slutligen kasta mig ut i gatan, hindra en taxi och åka hem ensam.
Väl hemma gömde jag all alkohol under sängen, men vad hjälper det när Hanson
har flaskor precis överallt...

En kväll av tarmuttömning helt enkelt.