Cemo

Hanson är ute ikväll och jag slängde ihop två spektakulära smörgåsar
med innehållsförteckningar på hemskt söta lappar till honom. Det är ju
lätt att man är hungrig när man kommer hem i alkoholiserat tillstånd.
Jag är en helt vansinnigt bra fru.

Jag är ytterst ledsen för mitt dåliga uppdaterande.
Det finns liksom svackor i livet då man hellre faktiskt lever än att sitta här och stirra sig blind
efter dåliga arab-skämt som man ändå bara blir anmäld för. (Ja, ni minns väl föra årets
dramaturgi?!)
Vi har haft svärföräldrarna från Holland på middag och nu åkte min man (och ge er fasiken
på att jag inte ljuger vid benämnandet nu) och dennes bror ut på pubrunda, därav jag slurkar
ölen och nålar sängen för att kliva upp och slita strupen av mig för mina skor alldeles strax.

Fru Molin-men-icke-Hanson återkommer någon dag då viktigare saker inträffar och det
äktenskapliga livet tar sig en behövlig paus.
Dock kom fröken-hysteriska-jävla-Röd på besök idag, så risken finns att jag hör av mig igen
någon gång under de närmaste fem dagarna så inte så mycket samlag kan idkas.

Sorti, frid, au revoir och hela helsicke!

Det kvällsfikades i hushållet igår.
Sedan kickade fru matmissbruk in och jag länsade vartenda skåp i
jakt på något att stoppa i munnen. Sedan låg jag och kved i soffan
tills att knipet hade gått över och jag kunde sätta igång igen.
Man kanske bör söka hjälp?
Jag och 150-kilos valar i gruppterapi...

                             

Jag tänkte inom en mycket snar framtid
slänga på lite smink och promenera ner
på jobbet.
Eller troligtvis tar jag bussen, eftersom
att jag är konstant sen.
När jag kommer hem ikväll ska jag
berätta en saga för er. Om dagen då
våren kom till Malmö och vi köpte vår
tredje dammsugare på fyra månader.

Jag var på galamiddag hos en ytterst verksam pensionär igår. Nybliven pensionär.
Vi var sju damer och en make. Inte min make alltså, men ändå en charmant man
i sina bästa år, som gärna servade direkt från barskåpet.
Efter en spektakulär trerättersmeny i vansinnigt trevligt sällskap började de flesta
röra på sig, medans jag naturligtvis blev kvar.
Efter en taxiresa hem några timmar senare fann jag att mitt Resorbförråd var slut.
Denna morgon är jag inte i form. Ur form. Suddig längs kanterna liksom.

Inatt var jag informatör för DEA och skulle rensa upp i knarkträsket som
utvecklats i okänd stad.
Jag följde med några fulingar in på en tatueringsstudio och vidare
genom en lönndörr till en gigantisk lagerlokal där de tillverkade skiten.
Efter några misstänksamma ögonkast började en av de knarkande
knuttarna ifrågasätta min lojalitet och jag tvingades fly ut på gatan och
försvinna i folkmängden.

Helt plötsligt stod Snygg-Bruce framför mig och ville att jag skulle hänga
med honom hem till hans mamma, som bodde i två ihopsvetsade
husvagnar.
Modern, som konstigt nog såg ut som Lena Endre, blev genast förälskad
i min underbara personlighet och försökte para ihop med med
Snygg-Bruce, som i sin tur redan hade en blond bimbo vid sin sida.
Besvikelsen hann dock aldrig infinna sig, då klockan ringde och jag
tvingades kliva upp.

Vilken tur för Er att de svenska skidskytteherrarna är så fruktansvärt
odugliga, annars hade jag aldrig haft tid att skriva ner all denna
betydelsefulla informationen nu under morgonen.
Nu åker jag på jobbet.

                                   

Jag drömde sexuella drömmar om Pussy Galore inatt. Ni vet, hon den
där Bondbruden från filmen "Goldfinger".
Har haft hennes ansikte framför mina grovkorniga näthinnor hela dagen,
men då jag kom hem och började googla hennes namn insåg jag att det
var totalt fel människa.
Jag har hela tiden tänkt på Gaby Stenberg, kärringen som spelade
"Beatrice" i Rederiet.
Och nej, jag påstod ju aldrig att det var en bra dröm...

                                   




                                

                              






                                 





                                      

Mittväggen, fast åt den vänstra sidan. I snoken alltså.
Den har gått sönder och är på väg att läka ihop, men för
varje gång jag sträcker ut näsvingarna eller andas lite allt
för våldsamt så spricker hela väggen igen.
Blod, blod och här var det blod.
Och jag kan naturligtvis inte låta bli.



Uppdatering två dagar senare: JAG HAR EJ FÅTT STRYK
och finner det totalt onödigt för Er att blanda in polisen.
Troligtvis bara umgåtts för mycket med mister Q-tips.

Jag och fröken Puelma drog en AfterWorkare med lite tillhörande vitlöksbröd.
Sex timmar, tolv gemensamma öl och en skvätt vin senare reste vi på oss
och åkte hem.


                         

När man två veckor efter hemkomsten äntligen orkar packa upp väskan,
blir man förvånansvärt glad när man hittar ett födelsedagskort utan den
här typen som man glömt att länsa...

                                         


 

Så här ser för övrigt vår ytterdörr ut, sett från trapphuset.
Jag vet knappast längre vad jag ska göra av all den här begåvningen
som pulserar i mina konstnärliga ådror. Det är inte klokt.

Anledningen till att fröken Alice beter sig som en galen, missbildad skapelse är för att hon
är skendräktig. Hon kan inte vara still mer än 8 sekunder åt gången och löper amok i hela
lägenheten. Biter loss halva pälsen och försöker bygga bo i toalettlådan, sedan hoppar hon
ut och flyger på Robin för att bita loss hans päls, vilket inte uppskattas av den svarta
dansanta charmören. Till sist springer hon runt, runt och samlar på sig allt skräp hon hittar
i munnen och försvinner in på toaletten med det. När jag kom in nyss såg det ut så här:




Hon hade hittat Marcus gamla strumpor och dragit dem med sig in i lådan, där hon
lindat in dem i päls, hö och toapapper.
Kan väl inte finnas en unge i världen som vill tränga sig igenom ett slemmigt kaninhål
och landa i en stinkande trasig strumpa?!

Den svåruppfostrade ragatan Alice har hållit oss vaken
hela natten.
Min make fick sig 1-2 timmars sömn innan han åkte på
skolan och jag släpade mig upp vid 11:00 för att göra mig
i ordning. Efter någon timme började jag få svårigheter
att röra mig och nu har jag ett sådant sinnessjukt
nackspärr, som har tagit över hela min existens och det
blir bara värre och värre, ju fler tabletter jag trycker i
mig.

Snart börjar jag att nalla på ögonmorfinen jag har gömt
längst in i kylskåpet....
Det sades att det skulle paralysera hela ögat under en
kort stund, men det måste väl bli samma effekt om man
sväljer skiten? Brainfreeze, som dagens ungdom skulle
ha kallat det...

Hanson rensade avloppet i duschen idag och det stinker nu
algblandad avföring i hela lägenheten. Lustigt nog lägger sig inte
odören, utan blir bara värre och värre.
Jag försökte mig på en vomering i diskhon, men där låg gamla
äggrester och jag blev istället vansinnigt sugen på enkelstekt ägg,
slemming äggula och ett halvkilo salt.
Det är tungt att bara äta grönt.

P.S. Jag la först in en bild på avföring, men bytte den mot ägget
endast för Er skull. Jag själv fann det bara en halv aning stötande.

Det finns en jämtländsk kvinna i sin bästa ålder som aldrig glömmer
bort födelsedagar och jag blev ohyggligt lycklig när jag i onsdags
öppnade ett kuvert som kommit på posten.

Ett alldeles hemmagjort födelsedagskort som säkerligen tog mer än
30 sekunder att köpa och signera. Och dessutom medföljde en
smakfull "ÖL-BILJETT" som definitivt kommer till användning i början
på mars!
Gracias fru Stuguby. Jag lyfter på plommonstopet och bugar mig så
långt ner min ischiasskadade rygg klarar av!

Nu är det så innihelvetes STOPP!
Inga fler wienerbröd, inget lösviktsgodis, inget Gott&Blandat, inga torkade jordgubbar,
inga brownies och framförallt ingen mer Pepsi. (Vilket verkligen kommer få mig på fall.)
Från och med idag och två veckor framåt kommer jag bara leva på äpplen, kålhuvuden,
potatis och all sådan där annan skit som jag hatar. En hel den broccoli och brysselkål
också, men det smakar ljuvligt.
Så förhoppningsvis kanske min groteska pubertetsacne försvinner och jag kan återgå
till att använda jeans, vilket jag inte kunnat sedan i augusti.
Det brukar ju ta runt 2-3 veckor för min kropp att sjunka ihop av all uppsvälldhet.

Jag kommer gråta en hel del över mitt fruktansvärda sockerberoende och dessutom
vara ohyggligt gasig i gasen.
Marcus Hanson säger att jag bara bajsar rosa. Men ibland är jag ju bakis också.

Träden har börjat knoppa och jag har promenerat till jobbet
i ballerinas. Nu skulle våren vara här!
Sedan blev det natt och snön kom...
Det snöade runt 4-5 millimeter och man kunde fortfarande se
asfalten under det tunna täcket. När klockan slog 04:20 klev
vi ut ur duschen och fick se plogbilen, som försökte ploga
bort gruskornen från backen.
Malmö Stad tycks ha stora spenderarproblem i sin budget...