Sicken uppvaktning!
Ajks, vad rara ni är som fortfarande är inne och kollar, trots att inte ens jag inte varit det!
Och tack för inläggen, mailen och sms:en och ett jäkla tjatande!
När stormen har lagt sig och ett nytt liv har kommit i gång så ska jag börja skriva igen!
Mest om mina beundrarbrev till Pastejkökets fabrikör och hur jag lyckades bota min
uppsvälldhet genom att sluta äta mat.
Imorgon hoppar jag på en flygstol ner till Grekland igen och ska försöka möta hösten i
min ensamhet. Få lite ro i kroppen och fylla strupen med högtempererat rödtjut.
Håll i hatten, så är jag tillbaka inom några veckor. Då ska en del nya människor i mitt liv
presenteras och bli dömda. Utdömda.
