Cemo

Igår morse joggade jag längs med golfbanan och kom ut vid ett litet
koloniområde, där två bilar stod parkerade en bit in i skogen. Vid den
ena bilen stod tre svenska män i 55-60 års åldern och vid den andra
stod två utländska män i 25-års åldern. När de ser att jag kommer
emot dem slår de snabbt igen bagageluckorna, varpå en av de svenska
männen säger "Vi hör av oss om det skulle bli något mer".

Jag blev livrädd och skenade iväg som något jävla arabiskt fullblod, hela tiden med ett öga
över axeln med risk för att de skulle överlägga och bestämma sig för att tysta mig.
Skall jag ringa och varna polisen? Det rörde sig säkert om heroin, för vilken medelålders,
golfspelande, nyrik gubbe behöver inte heroin för att lätta på trycket över bröstet nu när
aktiebranschen går neråt.
De vet dock inte var jag bor...

Det var ingen rolig dag idag...
Jag och fröken Alice kom in på djursjukhuset vid
07:30, där hon först fick en spruta lugnande och
en spruta smärtstillande. När musklerna slutade
hänga med så fick hon narkos och somnade in
efter en hel del kämpande.
Jag satte mig ute i solen och väntade tills att
veterinären tyckte att hon var färdig och halvt vaken
och redo att få åka hem. Dessvärre reagerade vår
allra käraste bebis väldigt fel på
"uppvakningssprutan"och blev förlamad i bakre
delen av kroppen.
Det rådde total hysteri och jag stortjöt och svor om vartannat.

Alice fick självklart panik när halva kroppen inte fungerade och gjorde därför dödsrullningar 
à la krokodil-stil tills både jag och sköterskan låg på henne för att hålla den minimala
kroppen stilla.
Efter ännu mer stortjutande i luren kom Marcus dit och vi kunde, efter 6 timmars kalabalik,
ta med oss vår älskade jäkel hem. -3000 kronor fattigare.
Hela operationen i förrgår gick på 660 riksdaler och att sy igen stygnen idag gick på FEM
gånger så mycket.

Hanson grät för Alice skull. Jag grät för pengarnas skull.
Men när allt kommer omkring är pengar bara pengar och det har inget som helst värde när
det gäller viktiga saker...