Ett avsked
Idag går fru Weenborn på mitt jobb i pension, efter 50 år i branschen.
Det var för övrigt hennes jobb jag roffade åt mig, så jag är ytterst glad över
att hon slutar. På det sättet alltså.
Jag har dessutom köpt en liten present med hennes (och så även mina)
favoritgodisar och på kortet har jag skrivit "ÄNTLIGEN SLUTAR DU!"
Denna kvinna är den bästa kvinna jag någonsin stött på och det är med
en liten tår i ögonvrån jag nu beger mig mot jobbet.
Kallare här än där
Det var minusgrader här under natten.
Inte en enda gång på hela förra vintern, men nu duger det visst redan i oktober.
En plats i solen
När fröken Jonsson la upp en bokbild så måste ju även jag göra det!
Liza Marklunds tionde bok i Annika Bengtzon-serien har äntligen
kommit ut på ljudbok och jag har pluggat in den på mobilen och
började lyssna under gårdagsnatten.
I slutet på den nionde boken var jag i totalt upplösningstillstånd och
grät så tyst jag kunde på bussen hem från jobbet, när fittan Thomas
lämnade henne och snorungarna.
Jag sprang hem från busshållplatsen, slet ur hörsnäckorna och la
mig storsnyftande hos Hanson i soffan. Förstod inte hur jag skulle
klara av att vänta i åtta månader på fortsättningen.
Men nu är den här!
10 timmars fritid
Den första lediga dagen på över en vecka!
Jag mötte Sebastian på staden över en öl på Elite och vi fick senare sällskap
av Fanny på ytterliggare en kall skapelse.
Senare skuttade jag iväg på mitt gamla jobb för en timmes ångestframkallande
jobbprat, innan det var dags för hemfärd och den sista påsen räkor i frysen.
Naturligtvis tog jag inga kort, så jag bjuppar på ett ifrån i somras.
Ungefär samma lika, men minus några kilo på varje kroppsdel.
Då var det dags igen...
Mina mest trogna soldater kommer väl ihåg när det tog tvärstopp i
duschen i somras?
Golvet svämmade över av snuskigt sekret och jag tvingades rensa
hela avloppet på egen hand.
För 15 minuter sedan var det dags igen. Lukten var så fruktansvärd
att till och med Robinson flydde badrummet i ren panik.
Jag råkade till och med tappa en tandborste ner i hålet, som
säkerligen aldrig går att få upp igen. Om jag inte leasar någon
skitig italienare med spaghettiarmar.
Men det är lungt -jag hann borsta gaddarna innan.
Avhållsamhet är en dygd
Vi stöter inte på varandra alltför ofta.
Sedan i maj har jag varit utomlands i en månad.
Hanson har jobbat i Östersund i två månader och har nu praktik
där uppe i ytterliggare en månad.
Vi har alltså varit åtskilda i hela fyra av de senaste sex månaderna.
Det är rent vansinne med par som klistrar sig mot varandra och inte kan gå
utanför dörren utan att det andra fånet skall följa med, men det här börjar
kännas lite drygt nu.
Jag vill ha hem fanskapet!
Sedan i maj har jag varit utomlands i en månad.
Hanson har jobbat i Östersund i två månader och har nu praktik
där uppe i ytterliggare en månad.
Vi har alltså varit åtskilda i hela fyra av de senaste sex månaderna.
Det är rent vansinne med par som klistrar sig mot varandra och inte kan gå
utanför dörren utan att det andra fånet skall följa med, men det här börjar
kännas lite drygt nu.
Jag vill ha hem fanskapet!
The Life Aquatic...
Har legat och kollat på "The Life Aquatic with Steven Zissou" hela kvällen,
som är en av mina tre favoritfilmer av Wes Anderson, som är ett
förbannat geni.
För några månader skrev jag förresten ett inlägg om de andra två han
har gjort med typ samma skådisar.
Nada livslust
Gårdagens sista timmar var av ren skit, då Robinson blev plötsligt dödssjuk
i kramper, spasmer och hyperventilering. Söndag övergick till måndag och
helvetets avgrund öppnade sig.
Efter att alla räkningar var betalda innehöll mitt konto hela 573 riksdaler och
jag blöder fortfarande.
Klarade inte ens av att vistas ute bland kunder idag, så jag gömde mig inne
på lagret i sex timmar. Insåg dessutom att jag missat månadens viktigaste
händelse här i Kirseberg.
Huvudrollen
Idag var jag med i en film.
En sådan där komedi som efter 1 timme och 35 minuter
måste ha ett deprimerande inslag för att tittaren sedan
ska kunna uppskatta det roliga igen.
Jag ville inte åka hem efter jobbet, utan promenerade
ensam i ösregnet med ett trasigt paraply, medan Celine
Dion ylade till "All by myself" i bakgrunden.
Det var kallt, blött och mörkt.
En skånsk jävla skitdag helt enkelt.
Och jag skiter på den och går och lägger mig en sväng.
Ryssen emigrerar
Jag väntar fortfarande.
Det där förbannade finnen som befann
sig ovanför mitt högra ögonbryn har under
natten skurit sig loss och istället placerat
sig mitt i pannan. Ser ju fan inte klokt ut.
Jag går in i min sminkloge de sista 15
minuterna innan bussen avgår.
På väg till jobbet
Jag har väl sjuhundratrettio viktigare saker i huvudet än att ställa om klockan.
Så nu sitter jag här, sminkad och fullt påklädd, stirrandes tomt in i väggen.
Jag hade kunnat sova tio timmar istället för de vanliga nio och sådant svider...
Byt ut lagarna!
Min man var riktigt arg när han skickade mig den här länken
alldeles nyss. Sådant där skit gör mig så jävla förbannad.
"Vi rubricerar det som ofredande".
Ofredande? Varför i helvete ska det handla om familjen som
tyckte att det var "lite obehagligt" att hitta djuret? Det kallas
djurplågeri och inget annat. Tänk hur fruktansvärt rädd den
lilla kaninen måste ha varit. Totalt skräckslagen och
hyperventilerande så där som kaniner kan bli.
Alla som själv har djur vet att det djuret blir som en
familjemedlem och är precis lika värdefull som vilken
människa som helst.
Vår Robinson
Så om min son eller dotter blir bortförd, torterad, dödad och
dumpad på någons gård, så borde den svenska lagstiftningen
totalt skita i ungen och istället tycka alldeles förskräckligt synd
om familjen som tvingades upptäcka likpåsen på gräsmattan.
Lika ska väl vara lika?
Det här med svordomar
Att jag svär en hel del är jag fullt medveten om och det är Ni
säkerligen också vid det här laget.
Är jag hemma så lägger jag in minst två svordomar i varenda
mening, där "fan" är favoriten, nästefter helvete, fanihelvete,
innihelvete och allting annat som handlar om djävulens land.
Jag hävdar att detta är en ytterst ärftlig sjukdom, som bara angriper de mest hetsiga, men ack
så intelligenta, medlemmarna i familjen.
Min far svär minst lika mycket som mig och är troligtvis roten till min usla vokabulär, men med
en klick extra könsord i mitten. Även min farmor ligger på topp och redan som 10-åring fick jag
höra ett "Kuken-i-fittan" slinka ur hennes rosamålade mun, då burken med sylt flög i golvet.
Jag behöver alltså inte upprepa att detta är genetiskt och jag behöver därför inte be om ursäkt.
En snabbis
-Dammsugaren är här och spinner som en katt.
-Mobilen är tillbaka hos vidriga Telenor och går inte att laga
på grund av fuktskador. Det var ju dock ett år sedan jag
tappade den i ett överfyllt handfat och jag har kunnat lämna
in den tre gånger efter det. Det måste ha varit en lat jävel
helt enkelt.
-Jag köpte en förpackning Keso idag. Har inte ätit det på
över 12 år och det smakade fasiken så mycket bättre nu.
A good Jackson pt.2
I juni slängde jag in ett inlägg om Shawn Jackson och om hur mina öron
värkte vax i väntan på hans debutskiva.
Det kan dock inte ha värkt särskilt länge, för jag glömde uppenbarligen bort
hela underverket och kom inte på det igen först nu när jag läste igenom
gamla inlägg. Den är nu nedladdat och är så förbannat bra att jag överväger
att beställa den nu på fläcken.
värkte vax i väntan på hans debutskiva.
Det kan dock inte ha värkt särskilt länge, för jag glömde uppenbarligen bort
hela underverket och kom inte på det igen först nu när jag läste igenom
gamla inlägg. Den är nu nedladdat och är så förbannat bra att jag överväger
att beställa den nu på fläcken.
Bitter och illvillig
Jag blev väckt redan klockan 09.00 på min enda lediga dag denna vecka
av någon förbannad idiot som släpade möbler igenom hela korridoren
och sedan ner i trapphuset. Och gissa vad som finns på andra sidan
av den ytterst tunna trapphusväggen?
-Mitt jävla sovande huvud.
Människan måste ju samlat på sig någon 500-kilos träsoffa i tvättäkta rokoko, för jag har
aldrig hört något som gnisslat så innihelvetes mycket. Det tog säkert 30 minuter bara för
att få ner den genom första trappavsatsen.
Jag klev upp och dammtorkade hela lägenheten i bara underkläder.
Nu är det ju bara att vänta tills nästa lediga onsdag och hoppas på att grannen under inte
drar igång borrmaskinen igen.
Morgonmys
Klockan är 10:30 på morgonen och det har aldrig varit mörkare ute.
Så jag tänder lite ljus, stoppar "Antony and the Johnsons" i cd-spelaren och
beger mig mot badrummet för att kleta deoderant i mina obehagligaste hålor.
Det känns nästan som julafton.
Så jag tänder lite ljus, stoppar "Antony and the Johnsons" i cd-spelaren och
beger mig mot badrummet för att kleta deoderant i mina obehagligaste hålor.
Det känns nästan som julafton.
´
Får jag poäng nu?
Dra åt helvete vad vuxen jag blev idag!
Hela morgonen på jobbet gick jag och tänkte
på hur otroligt omogna jag och Hanson är.
Jag ser ju fortfarande på oss som barn och
jag kände mig som en 12-årig skolunge som
gör praktik på stans mest inrökta pizzeria.
Varför har de överhuvudtaget anställt mig?!
När dagen och min paranoida stund var över
och jag var på väg hem, fick jag helt plötsligt
fast anställning och ökade dessutom några
arbetstimmar i veckan.
Vad är det som händer?!
Jag och Hanson beslutade oss även under
kvällen för att bilda familj.
Vi kommer dock aldrig att skaffa barn, men
en familj på två måste ju vara finare än annat
fjortisskit?
Jodå, vårt förhållande började på LuNaR!
Den här förbannade ryssen vägrar lämna
mitt annars så sköna anlete.
Min nya bästa vän
Vi fick vår dammsugare i inflyttningpresent när vi bodde i vår
första lägenhet på Körfältet. Den kostade väl en 50 bagis på
ÖB och har nu hängt med i några år. Alldeles för många år.
Slangen har gått av exakt 17 gånger och består nu endast av
en gigantisk samling eltejpsklumpar. Själva sladden har nöts
av på flera ställen och man ser både färgglada ledningar och
livsfarliga koppartrådar.
Hon suger helt enkelt inte längre.
Vi måste dammsuga i stort sett varje dag och därför blir det att
den ligger framme och tar upp hela golvytan på våra 45 kvadrat.
Därför slog jag nyss klackarna i taket och beställde en ny svart,
behändig liten sak för endast 699 pix som vi dessutom har på
avbetalning. Vi tänker oss en 50-lapp i månaden sådär.
Om en vecka är hon här.
Oz
Jag tog och laddade hem första säsongen utav den bästa
serien som någonsin skapats -Oz.
Det första avsnittet hade jag inte ens sett och nu efter fyra
timmars klistrande mot tv-skärmen är jag beroende igen.
I början av mitt och min mans förhållande hade jag en affär.
Den andre mannen hette Augustus Hill och jag grät floder
när han dog.
Men livet fortsatte och jag föll sedan för Miguel Alvarez och
denna söndagskväll är vi lyckliga tillsammans.
Det är ytterst skönt att äntligen få vara ensam med mina två
fängslade män.
Robin 1 år!
Min unge herr Robinson blir ett helt år gammal denna söndag den 19 oktober.
Jag har ännu inte talat om detta för honom, men han tycks känna på sig att dagen
är kommen, då han springer ut i köket var femte minut och tittar på mig. Tigger.
När jag kommit i säng, sovit en stund och tagit mig upp igen, ska vi fira med en
massa nyinköpta godsaker och självklart en stor skål med popcorn.
Robban vill ha det så.
Jag har ännu inte talat om detta för honom, men han tycks känna på sig att dagen
är kommen, då han springer ut i köket var femte minut och tittar på mig. Tigger.
När jag kommit i säng, sovit en stund och tagit mig upp igen, ska vi fira med en
massa nyinköpta godsaker och självklart en stor skål med popcorn.
Robban vill ha det så.
Vi kanske ska bjuppa på någon bild från barndomen också. Allt från första tiden
med familjen i Blekinge, uppväxten i Skåne, kastrering och resor upp och ned
genom Sverige. Jodå, han har 400 mils tågresor bakom sig. Miljövänligt.
med familjen i Blekinge, uppväxten i Skåne, kastrering och resor upp och ned
genom Sverige. Jodå, han har 400 mils tågresor bakom sig. Miljövänligt.
Mor, fem fina barn och far. Första dagen hos oss, Julaftonsnatt i poolhuset
under namnet Elsa. hos farmor och farfar.
Nyårsafton och ännu inte Fyra månader gammal. Tuggar gräs för första gången
kontroll på öronen. utomhus i mars.
No telefono
Jag är utan mobil igen.
Har nu lämnat in den för fjärde gången på lagning och när man har
ett fullkomligt idiotiskt abonnemang hos ännu mer inkompetenta
Telenor, så får man ingen lånemobil som man får hos alla andra
bolag. -För de har inga.
Idag åkte även Hanson upp till Östersund för att stanna en månad,
så nu är jag helt okontaktbar. Jag kan inte ens ställa klockan när jag
ska upp på jobbet imorgonbitti.
Jag kommer alltså att komma försent varenda dag i tre veckors tid,
vilket leder till att jag får sparken och jag kan då inte betala mina
räkningar, utan hamnar istället hos Kronofogden och blir dessutom
vräkt.
För att inte frysa ihjäl när jag och Robin sover i gathörnen, börjar jag ta emot droger som
de andra hemlösa bjuder på. Jag blir snabbt beroende och när ingen vill bjuda längre,
måste jag börja sälja min utmärglade kropp till fina affärsmän som skriker "sug subba"
och dunkar mitt huvud i instrumentbrädan på deras übercoola Land Rover från 1988.
Mitt liv är över redan innan det börjat...
Kusadasi
Ända sedan jag kom hem från den sista resan nu har jag
varit så vansinnigt sugen på att åka igen. Meningen var ju
att jag skulle åka ner i januari och hälsa på, men jag får
icke ledigt.
Så nu har jag suttit i mitt maniska tillstånd framför alla
resesajter varenda kväll i 4 veckors tid.
Jag är ännu inte så rik som jag brukade vara och måste
därför åka till ett billigt land. Tunisien har jag beskådat ett
par gånger och det var bra, men det var så förbannat svårt
att köpa öl. Bulgarien är bara ett stort rövhål och sedan är
det slut på de billiga länderna. Så jag antar att det får bli
Turkiet ännu en gång, men denna gång har jag hittat ett
superställe.
VÄLKOMMEN TILL KUSADASI!
En stad som gränsar mot Grekland och ligger bara någon mil ifrån Samos och någon till mil
ifrån Patmos och hit ska jag!
Men denna gång hade jag inte tänkt att åka själv, eftersom att jag naturligtvis inte får med
mig den man jag lever med. Så jag tycker att ni ska följa med! Känd som okänd, eller måste
jag annonsera efter en resekompis i Kamratposten?
Finns det verkligen inte enda människa som kan vara ledig i maj eller juni?!
Tillägg till förgående.
Jag glömde ju den bästa bilden som någonsin tagits (av Stuguby) och
som även sitter uppförstorad på vårt kylskåp!
En liten önskan om vinter
Jag hittade min Extremjacka djupt begravd i garderoben för någon dag
sedan och blev ytterst sentimental. Jag tog till och med på min käraste
ägodel och stegade ut i Skånes jaktmarker.
Efter 4 minuter rann svetten och jag insåg att det var 17 grader varmt
ute och en t-shirt hade passat mina klimakteriesvallningar bättre.
Hur som helst ligger alla mina bilder på vår andra dator, som naturligtvis
står kvar i garaget i Östersund, men jag bjuppar på dem jag har kvar.
16 år och coolast i Sälen Jag och Linnéa Jag, Persson och Bergström
Bydalen 2005 Hovde 2005
Åre mars 2007 Kanonväder Vemdalen Samma scenario, samma
mars 2007 plats i dec 2007
Mjölkvit bakisåkning Det bästa i världen. Även en Stuguby får
Åre mars 2008 Öl och pizza på Carins vara med.
Svarta faran
I söndagsmorse vid 06.00 drack vi äcklig
Åbro, lyssnade på Nirvana och kammade
skägg.
Det senare var bland det jävligaste jag
varit med om. Drar man ut det med
kammen är det säkerligen sjuttiotvå
decimeter långt, men då man släpper
skiten så krullar det ihop sig till en
afroboll som mer än gärna suger åt sig
matrester, hårstrån, sekret och annat
billigt skit som vi inte ens behöver gå in
på denna tisdagsmorgon.
Det dummaste jag sett
Det enda, och då menar jag det enda, gemensamma intresse jag och
Hanson har är att promenera på kyrkogårdar.
I lördags gick vi igenom St Pauli och blev ståendes vid denna med
vidöppen käft. Man skall icke skända de döda, men VARFÖR?!
Sovrumsgöra
Halva sovrumsväggen är numera fastklistrad.Det smakar Karlovačko och yoghurtlakrits i mungipan, men jag låter mig
icke fördröjas. Låt sammanbrottet flöda fram och jag skall åter finnas
alltför nära.
Jehova!
Fattigmansmiddag
Jag fick upp herrn före klockan 13 idag och vi tog en promenad på 3,5 timme in till staden,
ut till Möllan, tillbaka till Värnhem och sedan hem. Förhoppningsvis blev det över 2 mil och
en halv träningsvärk. Billig lördagsunderhållning.
Vi är tyvärr ytterst fattiga och rensade därför igenom hela frysen i hopp om någon gammal
kartoffel att tugga i oss. Det blev 55 bitar sushi på lax och räkor.
Vi började dessutom nalla i vinstället och kunde plocka ut fru Molins favoritvin.
En Frithiofsson senare är Hanson på kalas och jag är i gasen. Ommöblering, renovering
och planering står på det nattliga schemat.
Min första stalker
Det var en ytterst obehaglig man med ögon så uppspärrade
att de höll på ploppa ur skallen, som handlade skor av mig
för några veckor sedan. Efter några dagar kom han tillbaka
och ville byta dem mot en mindre storlek, vilket många gör.
Men när han sedan kom tillbaka ännu en gång för att byta
tillbaka till den större storleken igen började jag undra.
I förrgår kom han in igen, denna gång utan skor, men för att
pröva den mindre storleken igen. Efter ett tag börjar han fråga
var jag kommer ifrån, eftersom han "just hade skrivit en
avhandling om dialekter". Han fortsätter ställa helt orelevanta
och efterblivna frågor och när han till slut vill han veta var jag
bor, springer jag in och gömmer mig.
Så igår står jag och packar upp varor när jag känner att det är någon som stirrar på mig. Jag tittar
upp och där står han -igen. Tanterna avbröt sina luncher och gömde mig inne på lagret i en evighet
tills att han hade gått därifrån. Självklart så bytte han sina skor ännu en gång, säkerligen bara för
att kunna komma tillbaka.
Han är precis som en galen "hacka-ihjäl-horor-med-grilltången-typ" som har bott hemma hos sin
sexuellt utnyttjande mor alldeles för länge och därför inte vet hur man får kontakt med människor,
utan istället bara stirrar på dem i 15 minuter tills någon dum fråga om ystning flyger ut ur käften.
Borde jag vara rädd?
Before Helsingborgsvisiten
Jag glömde tillägga att jag hittade två pubishår i min vaniljbulle, men solen sken och därför
åt jag upp den ändå.
Innan denna pikanta händelse så stod jag fullt påklädd i min hall och skulle precis gå till
bussen när jag upptäckte ett litet hål i mina strumpbyxor. Jag rusade in i köket, slet upp
kylskåpet, hittade en flaska glittrigt nagellack och började genast kleta i ett tafatt försök att
rädda min bakdel från blottning.
Dessvärre spillde jag både här och där och tiden rann snabbt ut, så jag kom istället på idén
att ta med mig ett extra par istället.
Jag har ju aldrig ägt en väska och hittade ingen påse, utan fick istället lägga det andra paret
strumpbyxor i en fryspåse och köra 100-meters lopp till bussen.
En hel dag gick jag omkring med glittriga fläckar längs benen och med min fryspåse i handen
och jag skämdes inte ett dugg.
Helsingborgsvisiten
...skulle även kunna gå under "Dagen då ordet mätthet fick en innebörd".
Jag började morgonen med en vaniljbulle från Pressbyrån, som sedan blev en läsk, som växte till
nötter, godis och torkad frukt på Tasty House. Lite mer läsk, wienerbröd och köttbullar på Ikea.
En halvliter glass och en påse chips på Ica och senare även en pizza med en extra liter ljuvlig
bubblande Cola.
Den underbara kvinnan jag spenderade dagen med var lika vacker som vanligt och efter den
sista pizzabiten var klämd var min mage större än hennes 5-månadersput. Och ja, jag jämförde.
Mot stationen!
Jag pyser upp till Helsingborg en sväng och hälsar på
en gammal, yngre och ung, god vän.
Det skiftar igen
Hösten har kommit även till Skåne.
En klarblå och solig höst, naturligtvis.
IDLEWILD
Att jag är helt galet, vansinnig förälskad i André Benjamin har vi ju redan konstaterat,
men det är inte bara därför som filmen "Idlewild" med Outkast-kollegan Big Boi
numera är en av mina favoritfilmer.
Det där var ju inte helt sant. Det kan nog bero en hel del på det, då det pirrar ända
ner i min konstnärliga själ då jag ser honom. Han kommer att bli min en dag.
Filmen utspelar sig i alla fall på 1930-talet och var väl meningen att bli någon
sorts musikal med deras musik, men det är inte så många låtar som spelas.
Skit detsamma. LADDA HEM DEN NU!
sorts musikal med deras musik, men det är inte så många låtar som spelas.
Skit detsamma. LADDA HEM DEN NU!
´ 
Snipp snipp...eller nått.
För någon natt sedan hittade jag igen min sax och kapade en
halv deci på mitt ack så slitna barr.
Det ser ni väl?
Gör ni inte?
Näe, inte jag heller eftersom fotobeviset jag tog inte ens visar mitt hår.
Men nu kan jag faktiskt uppdatera mitt tidigare inlägg:
-Jag har använt balsam två gånger sedan dess.
-Jag har nu inte gått till en frisör på hela fem år.
-Igår glömde jag bort hårfärgen, som satt i 2,5 timme istället för
de rekommenderade 35 minuterna.
Fredag
Den första helgkvällen som Marcus spenderade hemma sedan början på augusti
och vi umgicks hela dagen. Blev förbannat jobbigt i slutändan.
Jag tillverkade frukost på sängen till honom vid 13-tiden.
Underbart bra, med tanke på att ingen av oss klarar av att
äta frukost.
Efter någon timme rensade vi förrådet och
hittade 207 ölburkar som vi gick för att panta.
Sedan åkte vi in på staden där det inhandlades
läderimpregnering och Hanson bjöd på Afterwork-ölar.
Fyra stycken välfyllda för 140 bagis är ju inte helt fel.
Jag var tvungen att make some pee-pee tre gånger
på vägen hem, varav en gång på Ica Caroli. Faktum är
att jag strilar medans bilden tas. Hi-tech definition.
Väl hemma igen lagades det kycklinggryta med spenat
och curry. En flaska vin plockades ned från stället och vi
hann tugga i oss skiten innan klockan 22.00 för en gångs ¨
skull...
Osedda tillbakablickar
Jag hittade nyss en mapp på datorn med Marcus gamla mobilbilder som jag inte hade sett
innan och nu längtar jag hem en aning. Inte till Östersund såklart, men till vår senaste lägenhet
med balkongen jag snickrade ihop och där vi alltid satt med ett glas av det ena eller det andra.
Fru Kanin var oftast med. Men helst under tröjan. Hanson i en provhytt
i Amsterdam
Ett regnigt Terneuzen På besök hos fröken Kader Transferbussen i Kroatien
'Tisdagsmys på golvet Alkoholens biverkningar Middag i Eindhoven på
vår 4-års dag
Kanin och Isak var kära Hotellrum i Sundsvall Hanson, dennes broder och
min syster
Kassörskans felsteg
På min lunchrast vid 16, som även skulle kunna kallas "middagsrast", men dessvärre inte
gör det, stötte jag på Hanson och vi traskade ner på Ica vid Caroli för att handla lite.
Han köpte som vanligt en sexa folköl och då vi kom till kassan satt där en jättesöt tjej i
20-års åldern som granskade Marcus uppifrån och ner.
Efter några tysta sekunder och en sista blick frågar hon försiktigt "Har du legitimation?"
Jag vek mig dubbel och min snart 30-åriga man lirkade chockat upp körkortet ur fickan.
Misstagen för en 17-åring?
Kompensering
Som gottgörelse för mitt senaste inlägg så bjuppar jag
på en bild då glasögon fortfarande existerade.
Jag känner inte ens igen mig själv.
Min trosbekännelse
Jag har blivit precis sådär åt helvetes tråkig som jag lovade mig själv att aldrig bli här i min
dagbok. Därför bestämde jag mig i augusti för att bara lägga upp bilder, men vi ser ju hur det gick...
Det finns inget mer bedrövligt än folk som skriver inlägg på 43 rader, utan bilder och börjar med
"Idag vaknade jag tidigt. Sedan åt jag knäckebröd med en skiva herrgårdsost. Vädret var rätt
tråkigt, så jag var inne och dammsög hela morgonen..."
Och så här fortsätter det i ytterliggare 41 gråa rader.
Ser ni inte att jag håller på att utvecklas till en sådan träaktig, sorglig, fantasilös individ?!
Jag skiter väl fullständigt i om ni har strykit tvätt eller tränat Jönssonligan-vinjetten de senaste
tre timmarna på det där förbannade pianot ni köpte på ett skrotupplag för 200 kr.
(Ja, jag har en smärre dispyt med mina grannar. De vet bara inte om det ännu.)
Det här var jäkligt roligt när jag började skriva för ganska precis ett år sedan, men nu är det bara
en tung, tråkig börda som svider extra mycket varje gång jag startar upp Internet.
Så nu skiter vi på den här hetsen och skriver endast när det känns angeläget.
Blir det en gång i månaden så får det så vara.
Jag ska dessutom radera alla bloggar ur mina favoriter och bara läsa de 3-4 som känns viktiga.
Vicken jäkel va?!
