Cemo

Har bokstaven Ö, men inte mer.
Sjuka mardrömmar och branda fötter.

Då jag packat i vinglasen, tvättmedlet och den allra minsta saxen i min kappsäck och
dessutom dragit igen dragkedjan och hängt på dagbokslåset, så tänker jag härmed ta farväl.

Först och främst till min käre make som stått vid min sida i 5 långa år. Vi har upplevt allt
ifrån utslagna framtänder och Fevens dalande karriär till sju lägenheter och överkokta
potatisar.
Vi har aldrig lyssnat på varandra och inte heller velat setts tillsammans offentligt, men när
solen skiner är Du det vackraste Gud skapat.

 
  Mina två föräldrar. Utan Er hade jag inte funnits. Utan era föräldrar hade ni  
  inte funnits och utan deras förfäder som 800.000 år bakåt i tiden uppfann elden,
  hade världen varit mycket renare och kallare och fjällrävarna hade inte varit
  utrotningshotade.


Mina två små håriga bollar. Utan ert fällande av vinterpäls denna månad, så hade
det aldrig varit så fruktansvärt dammigt hemma hos oss och jag hade inte tvingats
dammsuga var tredje timma, vilket bidragit till att dammsugarpåsen blivit  fullproppad
och vi dessvärre inte haft någon ny att byta med.
Tack vare Er har jag med hjälp av mina egna spretiga fingrar, tömt hela det vansinnigt
äckliga innehållet i soporna och kommit till sans med att jag aldrig lär ta ett städjobb,
men att jag ändå måste acceptera min alldeles för vuxna situation.

Krister! Jag känner ingen Krister, men det är det fulaste namn jag känner till och det har säkert gett mig ett gott skratt eller två genom åren.

Skulle jag nu inte överleva denna två veckor långa resa p.g.a. flygplanskrasch, rånmord eller den cancer jag misstänker frodas i min livmoderhals, så ligger det ett åtta år gammalt testamente i mitt kassaskåp.
Min syster får tydligen videon och Blues "Släpp mig fri" ska spelas frenetiskt på begravningen.
Jag hoppas för er Egen skull att Ni inte kommer.

Sol i sinne, brun inne. /Rudolf

När man tar ner en norrlänning till Skåne så kan man ju inte förvänta sig annat än att hon tar vädret med sig.
Vi satte oss i parken här utanför och försökte grilla en burgare och spela lite kubb, men efter första
omgången var det så förbannat kallt att fingrarna tappade all  fingerfärdig funktion och vi tvingades vandra
in istället. Inte mer än 10 grader och vinterjackan åkte fram igen.

         

...den som vi åt igår var fruktansvärt äcklig.
Ingen av oss har någonsin smakat på något värre och inte ens herr
Hanson fick i sig hela sin. Då är det verkligen illa med tanke på att han
annars är som vår kompost.
Det som gjorde saken ännu värre var att jag vaknade vid 01 och var
tvungen till att köra häcklöpning á la Kallur, över pallar och grindar för
att nå badrummet och kasta mig över husguden.
Tre härliga pizzor beståendes av pizza var jag nödgad att vomera upp ur
min strupe.

Om några timmar landar min syster på Kastrup och innan dess kanske
man skulle ha skurat toaletten...

                                                




                                                   

                                              

HÄR SNÖAR DET I VARJE FALL INTE!

Klockan 01.00 inatt stod jag inne i badrummet och klippte hår. Mitt eget
hår naturligtvis.
Det började som en kort 1 cm-historia och slutade runt 4-5, vilket känns
hemskt bra eftersom att det växer minst 2 dm per natt och jag vill inte bli
en sådan som har för långt hår och har det utsläppt. Jag äcklas av
sådana människor och önskar att jag kunde dit med saxen och dra av
de tunna striporna. 

Jag ska egentligen vara tacksam för att jag överhuvudtaget har hår.
-Jag har aldrig använt balsam.
-Inte gått till en frisör på 4 år.
-Bakar in det i en halv flaska hårspray varje morgon.
-Varvar mellan plattången och locktången för att ens kunna gå ut genom dörren.
-Ibland kan det gå ett år mellan klippningarna.
-Jag tvättar det varje dag. Ibland två gånger om dagen.
-Sedan färgar jag det var sjätte vecka, Färgen skall verka i högst 30 minuter, men jag kör alltid
  2 timmar.
-För ett år sedan ägde jag inte ens en hårborste.

Konstigt att det alltid ser alldeles fantastiskt ut...

Igår satt jag på badrumsmattan och pratade med Isak och när jag sedan skulle resa mig upp slog jag huvudet riktigt rejält. Tinningen mot vitlackat porslin. Mjuk hjärnvävnad mot alldeles för hård yta.
Efteråt snurrade skallen i 274 km/h hela kvällen och jag var helt övertygad om att jag hade fått någon sorts inre blödning och om jag gick och la mig så skulle jag inte vakna upp. (Jag behöver säkerligen inte säga att de enda kanalerna jag tittar på är Tv4 Fakta och Animal Planet)
Jag tog farväl av Marcus och fick honom att lova att ta hand om kaninerna när jag inte
längre fanns kvar i livet.

Dessvärre vaknade jag kl 08:23 av en bild som landade i min telefon.
Det snöar tydligen hemma...
Jag drar i alla fall på mig kjolen, skuttar ut i solen och prisar Herren för min överlevnad!

Eller vi åt middag kanske man ska säga. Jag hade till och med tillagat den själv.
Färsk pasta, parmesansås, sallad och tzatziki.
Efter det slog jag på stort och bakade bröd.
Nu när klockan närmar sig 00.00 är jag fetstoppad och mitt midjemått ligger över
90 cm i diametern. Hur skall jag kunna ligga halvnaken på stranden om en vecka?
Jag klarade dock nästan att inte äta godis idag.
Framsteg.
Imorgon äter jag ingenting på hela dagen.

Det har som vanligt varit klarblått hela dagen, men dessvärre höll jag på att frysa
testiklarna av mig när jag tågade ut till busshållplatsen kl. 09.15 imorse.
Det gick uppenbarligen inte att vara ute i linne, utan jag tvingades linda in mina
stackars förfrusna lemmar i en skitig kofta.
Ni vet en sådan där som en gång var vit, men nu har gula ringar under ärmarna.
Mest p.g.a. av mina klimakteriesvallningar.

                    
Man börjar med att tillaga              Plockar ut ölen ur kylen                  Sedan tänder man grillen
                  maten



    
                                                   
Sätter sig på gräset med sin                Äter sedan tillsammans                Väntar in herrskapet som
kanin och väntar på att maten           med helt okända människor.                    blev lite sena.
            ska bli klar.


 
                                               
Poserar i ett omvänt                              Dricker ännu mer öl                     Tappar fattningen
           ögonblick



                     




                                    

...och NEJ, det är inte Marcus Hanson som kommit hem, utan min alldeles splitternya
och helt galet fina kamera!
Jag vandrade upp på macken ovanför oss för att hämta ut den och blev sittandes på
busshållplatsen vid sidan av i evigheter, bara tittandes på den.
Salivet började rinna längs den vänstra mungipan och innan jag hann fånga upp det
med tungan så hade det droppat på kartongen.
Hur kan det komma sig att de tillverkar en kamera i min absoluta favoritfärg?!
Den var absolut inte som på bilderna på intranätet, utan så helvetes snyggare.
Prisa Fuji!

Imorgon är det grillfest hos oss och då blir det användning nästintill dårskap.
Känner ni myror krypandes upp i röven och beslutar er för en promenad, så är det
bara att komma förbi.

Jag har haft två låtar på repeat i 2½ timme nu, vilket innebär att de spelats ca
20 gånger var. Strunta i att titta, men lyssna!

CUPID och MONKEY MAN

I förrgår kollade jag biljettpriset på SJ för att kunna åka hem till Malmö från Östersund den 4 augusti.
Priset låg då på 220 kr för en ungdom.
När jag nu tittar, två dagar senare, så ligger priset på 1316 svenska riksdaler för samma tåg.
DET HÄR ÄR VANSINNE!

Jag har hittat nyckeln som jag slarvade bort förra fredagsnatten!
Igår stod jag på jobbet för att byta om när jag såg att det buktade lite
väl mycket längst nere vid dragkedjan på min blåa jacka.
Jag började pilla och insåg att det var ett hål i den högra fickan och
att jag kunde fiska upp saker från resåren. Krona efter krona, en
liten halogenlampa, två hårnålar, ett gem och slutligen kom även nyckeln.
Prisa herren!

För några veckor sedan, under min 9-timmar långa minneslucka,
tappade jag bort nyckeln för andra gången detta skånska halvår.
Som tur var så hade någon klasskompis till Marcus hittat den i någon
lägenhet jag inte minns att jag varit i.

Så nu sitter jag är med min nötta, men ack så beresta stålklimp i
handen för fjärde gången och funderar starkt på att skaffa en
nyckelring. Eller kanske skulle jag sy fast den i jackan?
Jag lämnar den i alla fall hemma när alkohol smyger sig in i bilden...

Jag har så hemskt mycket att berätta, men har dock inte tiden till det.
Nu jobbar jag 10 dagar irad, är ledig en dag och därefter jobbar jag ytterliggare 6 dagar irad.
Detta ger mig ingen som helst njutning, eftersom att det inte rör sig om några större summor.
Det rör sig inte heller om mindre summor.
Jag tjänar i stort sett inte ett skit på det.

Men jag klär på mig och åker nu ändå.

Systembolaget på Hansa i Malmö består utav en jätteglasvägg, precis som i Östersund. Skillnaden är att bakom denna glasvägg finns Sveriges förnämsta vinavdelning.
Jag jobbar ca 4 meter från denna avdelning och imorse klockan 10.00 när portarna öppnades kom 100 st galna vinsamlargubbar rusandes igenom hela köpcentrat och in på systemet.
Där stod de som yra höns och rotade, slet och puttades bland 60 nya kartonger av röd himmel. Varje man måste ha spenderat i snitt 2000 riksdaler per person, varav tre av männen kom ut med en
fullastad vagn på minst 40 flaskor. Över en månadslön med andra ord.

Tyvärr är det fotoförbud där jag jobbar, men jag smygknäppte ändå en bild när alla
gått därifrån och jag slutat småle för mig själv.
Varsågoda mitt herrskap!

Jag kunde inte sova nu på morgonen, eftersom att någon snarkade högre än väggarna
bär och efter fem minuters intellektuellt stirrande i taket insåg jag plötsligt att Zipper i
Räddningspatrullen betyder ju "dragkedja".
Den hade jag inte tänkt på innan!