Mitt snedsprång
Vår yngste son Robin är så otroligt svart.
Han försvinner oftast på bild och ibland kliver jag på honom
när han sitter på vår ännu svartare matta.
Jag minns inte att jag legat med någon annan.
Kanke borde jag kommit ihåg det.
Vi vet ju alla vad som sägs om svarta män...
I hemmets lugna vrå
Är man inte hemma från en hård och slitsam arbetsdag innan klockan 20.00, så
plockar man gärna fram den sjätte påsen räkor på lika många dagar och tillverkar
lite ägghalvor med skagen och rom och dessutom öppnar man en kall öl.
Ge liv
JAG HOPPAS FÖRIHELVETE ATT NI GER BLOD!
Det finns ju vissa krav som måste uppfyllas, som t.ex.
-18-60 år
-Frisk
-Väga minst 50 kg
-Förstå och tala svenska
Det finns alltså ingen jag känner som inte uppfyller dessa krav, så ta er i kragen!
Sveriges blodbanker saknar blod och på vissa ställen skulle de inte klara av tre akutfall samtidigt.
Vill du vara med om en olycka och komma in på sjukhuset där de bara rycker på axlarna?
Jag väger tyvärr för lite, men ville så gärna ändå, så jag drog på mig 318 lager kläder, svettigt underställ och proppade varenda ficka full med mynt och en massa onödiga nycklar.
Dessvärre fick jag klä av mig ända in på långfillingarna och damen konstaterade att 48,9 kilo inte var tillräckligt.
Nu lever jag på godis...
Världsrekord?
Vi har en grind som vi varje kväll ställer mellan hallen och vardagsrummet för att Robin
inte ska hoppa över och leva rövare när vi sover.
Det här är alltså en bild på den gamla grinden, som inte hjälpte ett skit eftersom att han
flög över den, snyggare än Sotomayor i nya strumpor.
Vi har nu alltså byggt på ytterliggare 22 cm, men tror ni det hjälpte?
När jag kom ut från sovrummet alldeles nyss, så satt han i soffan och tittade helt
oförståendes på mig...
Lite reskassa
TACK FÖR DEN TELEVERKET! skulle jag vilja skrika, men jag
nöjer mig med Skatteverket.
Jag fick tillbaka 4383 riksdaler och Marcus fick hela 7110 bagis!
Det lönar sig alltså att jobba mindre.
Ge mig vår
I en veckas tid har det varit snöstorm på morgonen och klarblått på eftermiddagen.
Det har alltså snöat i sju dagar, men inte en enda flinga ligger kvar på backen.
Ni kan väl anteckna detta?
Dagens man no2
Herr Augustus Hill är numera tillbaka i "Lost" och det gör mig
hemskt lycklig.
Serien stinker numera urin och man pinar sig igenom varje avsnitt,
men kanske herr Harrold Perrineau kan bringa lite glädje till
min annars så enformiga vardag.
På fredagmorgon runt 04.00 kommer nästa avsnitt och duger det
inte så laddar jag ner alla sex säsonger av "Oz".
Där har vi sevärd television!
Dagens man
En mycket gammal man iförd guldglittriga glambrillor á la 70-tal, kom idag fram till mig på jobbet och lutade
sig över disken.
Discoman: "Jo, du det här med morden va...
"Jag: "Eeh...vadå?"
Discoman: "Jo, det här i Arboga du vet. Nu har de ju släppt
den här tyskan."
Jag: "Okej...?"
Discoman: "Ja, jag kan ge mig fan på att det är sambon hennes.
Han har säkert haft tid till det. Suttit och bilen och druckit kaffe
och sen sprungit in och huggit."
Med dessa ord rättade 80-taggaren till sina glambrillor, slängde av en spektakulär blinkning med vänsterögat
och tågade sedan vidare ut genom huset.
Min haka blev förvånansvärt skitig där den släpade längs golvet.
Dyrgrip i magen
Idag snöade det så förbannat och vi bestämde oss därför för att beställa pizza.
Dessvärre så finns inte många i denna stad som har hemkörning och det är ungefär 2 pizzerior av 228 som
har en hemsida.
Hur som helst så beställde vi två pizzor, en burk bea och en stor Cola. Notan slutade på 165 riksdaler.
Här i Malmö tar de tydligen ut en avgift på 30 bagis för att köra 400 meter.
ALDRIG I HELVETE IGEN!
Påskafton
Det serverades laxfilé med Marcus Hansons utmärkta
bakad potatis och fotokunskaper visar sig
citronsallad med räkor. tydligt.
Jag kokade potatis för Sen gick vi ut.
andra gången i mitt liv! Resten är historia.
Nej förihelvete!
Klockan är 04:30 denna galanta söndagsmorgon och jag är hemma.
Dessvärre hamnade jag på ett äckligt "inneställe" med tvåtusen människor i backslick, skjorta och trevlig scarfs.
Jag tappade bort människorna jag var med, eftersom att de såg exakt likadana ut som alla andra. Ingen som
helst möjlighet att se skillnad på någon alls.
Till slut tackade jag för mig med ursäkten "Jag passar inte in här. Det här är fan inte klokt" och tog en
taxi hem. Jag trivs bäst med tatuerade, skitiga människor som inte dricker champagne, just för att det är så
sjukt äckligt.
Bilder från min och Hansons påskmiddag kommer.
Ännu ett tecken
Jag skrev ju om vår visit på Naturkompaniet för någon dag sedan, där jag fann lyckan
i Östersund.
Mittemot butiken ligger det en leksaksaffär som heter Hansa Leksaker, där vi
självklart traskade in och pillade på allt som fanns och lite därtill.
Jag hittade slutligen en liten vattenpistol för tio riksdaler som jag inhandlade och la i
Marcus Hansons påskägg. (Tänkte att han kunde fylla den med whisky, så slipper
han flotta ner våra glas med sina ovårdade fingrar)
Kolla vad det står på kontoutdraget...
Till saken hör att jag en timme innan såg ännu en Östersundstomte försvinna in på bolaget.
Börjar bli läskigt det här.
Tisdagskväll
När klockan slog 22.00 öppnade jag en iskall Redbull, plockad direkt från mitt sockerträd i frysen.
Marcus Hanson stirrade storögt på mig och undrade "Ska du verkligen dricka den där, nu?"
Så för att kunna somna inatt så var jag jag tvungen att hälla i mig den raka motsatsen till uppiggande.
Det blev en Becks.
Så nu har jag suttit framför "Hannibal" med tända ljus, en god öl och en tallrik nyskalade räkor.
Hanson fanns 30 cm ifrån mig, dock iförd hörlurar och med en helt annan film på datorn.
Det är vår generation som är framtiden...
Ett tecken
Denna snöiga tisdag var jag och herr Sjörin på Naturkompaniet, där jag hittade
denna vackra produkt.
För er som använt oljig sminkborttagning och nu inte kan fästa blicken, så kan
jag tala om att det står "Östersund" på förpackningen av detta underställ.
Finns dessa hemma också?
Här skiftar det
Det har som sagt varit kanonväder hela helgen och när jag vaknade för 1½ timme sedan var det klarblått.
Nu snöar det.
Pizza TILL middag
Jag och en ung herr Sjörin var och tuggade pizza efter arbetets slut och med min
vanliga tur så lyckades jag inte få en normal pizza denna gång heller. Hur många
år ska det ta för bagarna i landet att lyckas? Och varför lägga såsen utanför?!
Dessutom promenerade några Östersundstomtar förbi utanför vårt galanta
fönsterbord.
PRECIS som att vara hemma med andra ord...
En pizza innan middagen
På bussen idag satt jag bredvid barnvagnsplatsen där en ful liten tjej satt fastspänd i en sulky.
Helt plötsligt kräks hon rätt ut på sina kläder och jag hinner knappt förstå vad som händer innan en hel fontän
av orangefärgad vomering sprutar rätt ut en halvmeter fram på golvet.
Jag håller automatiskt andan i över 30 sekunder, tills mina lungor är nära bristningsgränsen, och kastar mig sedan
av vid första bästa hållplats.
Det blev alltså en promenad till jobbet idag, men vad gör det när solen skiner, roddarna är ute på kanalerna
och människor sitter på balkongerna i t-shirt och njuter.
Småkorvar
Det är hemskt vackert när man kommer ut från jobbet vid 17.30 och solen bländar
och himlen är klarblå.
Även när man låser upp dörren till en mörk och tom lägenhet och det står två
överraskningslådor holländsk kabbanossi i kylskåpet.
Denna helg är jag ensam och lycklig.
Bilderna Gud glömde
Vid ankomsten Vi bläddrar framåt till dagen Amanda pausar när jag
efter ankomst vill kräkas
Smådimmigt på toppen Efter att bakfyllan lagt AFTERSKIN!
sig beger vi oss mot... (Som i hud)
Vilken tog knäcken på Sedan bli det kväller Se så glad mina
oss och vi begav oss och vi tog taxi på byn mungipor äro!
till Carins för lite käk
Och se så nöjd Pandan Efter tre timmars sömn DET VAR DET.
är i glado dagar! kom fru Sandberg upp.
Dock iförd vinterkläder
Ge mig en kamera!
Jag tycker att det är vansinnigt jobbigt att läsa en massa blogginlägg med trehundrafjorton rader text och inga bilder, så nu när jag inte längre har min mobil, blir det inga bilder och därför heller inte några inlägg.
Händer det något extraordinärt i mitt samtida liv så hör jag av mig.
God morgon Sverige!
Efter att ha spenderat morgonens första ljusa timmar tillsammans med John Legend och Kanye West i en svit på Grand med grillad kyckling, så ruskar jag liv i mig själv, klär på mig och skuttar iväg till det första mötet på arbetsförmedlingen denna månad.
Hoppas den skånska mupphanen har något intressant att förtälja.
Hoppas den skånska mupphanen har något intressant att förtälja.
Snuskig kommunikation
När jag var fjorton år hade jag en kompis som fick en ny mobiltelefon av sin mammas
nya kille, i ett högst vänskapligt försök att sluta fred inom familjen.
Denna telefon var supercool och hade alla framtidsegenskaper, så som bilder och
internet och dessutom vägde den endast 1,5 hekto.
Denna mobil ligger nu på min vänstra sida och ska ersätta min gyllenbruna guldklimp.
När jag i måndags lämnade in min dyrgrip på "The Phonehouse" här i Malmö så
tog jag för givet att de absolut inte kunde vara så inkompetenta och urblåsta som
de är på samma butik i Östersund, men jag hade tyvärr fel.
De tog emot min telefon och talade sedan om att de skulle skicka ett sms när den
kommit tillbaka.
-Vart då? undrade jag. Mobilen har ju NI nu.
Halvblodskinesen i butiken började då tala om sig själv i tredje person och gav mig
en äcklig, skitig lånemobil som trehundra kunder haft i handen under den dagliga
kontorsrunken sedan 2001.
-Tur du kom hit, för Janne är snäll idag. Janne fixar allt.
Tragik och olycksöde
Under gårdagsnatten inträffade en smärre olycka involverande glidmedel och
vatten, vilket resulterade i att min vackra mobiltelefono slutade att göra som
jag ville och började leva sitt eget liv.
Den är nu inlämnad och jag är utan kontakt med omvärlden i minst fyra veckor.
Så nu vet ni.
Livsfarligt uppdrag
Vi vandrade iväg på affären idag för att panta burkar.
Cirkus 25 minuter efter vår utgång var det skottlossning
och rånförsök som gällde.
Vi prisar Herren att jag gnällde på mjukiskläderna och var
bara tvungen att byta om fyra gånger.
För någon månad sedan sprängdes vår videobutik och för
två veckor sedan rånades vår matbutik.
SLAGFÄLT för de få svenskar här...
Mato
Salato med plommontomato, some mangoato and some potato.
Liten bit of lime and one gnutta chilikyckling on the side.
Lördagsmiddag vid 23.00
Strange Fruit
Jag smyger tyst och ostört ner i sängen tillsammans med Billie Holiday och svidande ögon.
Jontez
Nu på lördag spelar mitt favoritband hemma i Östersund
och jag har blivit specialinbjuden av den extraordinära
Benny Hedlund på klaviatur. (Mannen längst till höger)
Tyvärr gick mitt tjyvåkarförsök åt helvete igår, då en nattlig
arbetare från Green Cargo upptäckte mig strax utanför
Eslöv och slängde sig på nödbromsen.
När han efter många om och men fått mig av vagnen, så
krävde han mig på de 362.000 riksdaler som det kostar
Statens Järnvägar varje gång tåget tvingas tvärnita och alla
bromsar slits ut.
Det blev morgonbussen hem vid 05.25 och jag sjönk
ledsamt ner i min kalla säng igen...
Hur som helst gör jag ett nytt försök inatt igen, men denna gång blir
det total krigsmundering och ögonskugga i hela ansiktet, då jag inte
har tillgång till arméns naturliga råvaror.
Ser ni förresten vad som är fel med bandet? Eller vad som inte är fel?
Ansenligt globalt pris till den som hittar ett rätt...
Gå gärna med i herrarnas fanclub på den fräcka och dagligen
uppdaterade hemsidan www.jontez.nu och som de själva säger:
"Det kostar visserligen 50 kr men det är
det värt det kan vi lova."
Så pirrigt
Är det bara jag som känner hjärtat slå trehundrafyrtiofyra extra slag i minuten
så fort Steve-O syns i rutan?!
Jag gillar alla herointandade människor.
Jag gör succé!
Idag har jag känt mig ovanligt glad.Jag skuttade iväg till jobbet och skuttade hela vägen hem igen.
Dessvärre fick jag ett sjuhelvetes utbrott på busschauffören som inte
stannade på min hållplats. Han fick i sin tur ett likadant utbrott på
mig som gapade och kastade glåpord på honom.
Med då jag skrikit "men förihelvete" för andra gången, så stannade
gubbfan och jag skuttade ut, lika glad igen.
Som jag nyligen förklarade för min gode vän fröken Lundberg, så
kommer jag under natten packa min blommiga resväska och sätta
mig på bussen som tar mig till centralen för att smyga mig upp på
SJ:s godståg upp tillbaka upp till Åre.
Jag kastar mig av i farten och rullar fyra varv på sidan av spåret, medan
min väska exploderar och alla färggranna kläder flyger 20 meter upp i
luften.
Så vi får se när Du och Jag talas vid nästa gång...
Det kommer mera...
Det cirkulerade en hel del kameror under veckoslutet, men självklart var det ingen som tillhörde mig.
Jag får helt enkelt vänta några veckor på de nattliga eskapaderna och istället lägga upp de sex bilderna som
togs med min egen yuppienalle.
Vi norrifrån kallar det himlen Livsfarliga pupiller Vi botar dock bakfylla med
kexchoklad...
...och Afterski-öl Veckans bästa köp: Som att glida i ett glas
Overall för 3999:- med kladdig mjölk
Å som i Åre
En enda stor lyckad bakfylla.
Nu åker jag ner till Skåne igen om tre timmar och det är så helvete heller frivilligt...
Folk där är fula och vet inte vad livskvalitet är.
