Cemo

Jag kanske skall berätta att allt gick som på räls. Det tog runt
45 sekunder per öga, varav 5 sekunder var under själva lasern.
Jag såg alldeles utmärkt direkt, förutom lite suddigt på nära
håll och trippade glatt ut därifrån. Gick på några affärer och
tog sedan bussen hem.
Hann komma in innanför dörren innan jag totalkraschade.
Blev liggandes i soffan i två timmar utan att kunna röra mina
mest vitala delar. Lungnande och smärtstillande är the shit!


Det gör i alla fall inte ont, utan skaver bara. Smärtan skall
dock vara som värst på ons-tors, så jag uttalar mig inte förrens
dess.
Jag gillar dock inte det här med att tvingas ha solbrillor när det
är mulet och på källskvisten. Människor som använder
solglasögon när solen inte är framme är bland det töntigaste jag vet. Sen får jag inte sminka mig
på två veckor, vilket kommer att bli hemskt besvärligt. Jag ser ju ut som något kaninerna släpat
in, speciellt nu när jag inte kan sola heller.
Förstår inte ens hur jag ska kunna duscha när jag jag inte får blöta ögonen. Skulle ha skaffat mig en
sådan där duschskärm man hade när man var liten för att slippa få schampoo i ögonvrån.
Jag såg en sådan i ett skyltfönster på 'Pelles' i höstas, men de har nu slagit igen. Var väl tattarnas
fel även det...

Hur som helst så är det värt vartenda öre av de 24.000 riksdalerna jag kommer hosta upp under
dessa tre år av avbetalningar.
På måndag ska jag fira med en sup!

Jag skriver dessa rader under min sista tid som glasögonorm.
Om två timmar skall jag infinna mig på Vårda Ögonklinik för en
lugnande tablett, lite lösande alkohol och en skvätt laser.
Jag är dock redan väldigt lugn.
Bara önskar att jag slapp göra det här ensam och att herr Hanson kunde
vara med och hålla mig i handen om mina ben mot all förmodan skulle
börja skaka. Kanske leda mig hemåt också, eftersom att jag inte har råd
med taxi, utan får själv försöka hitta till rätt buss i den grumliga dimman.

Jag är mest orolig för att behöva gå omkring genom stan totalt osminkad,
med brillor dessutom.
Håll tummarna för mig nu, så skriver jag förhoppningsvis en rad när jag
kommit hem.

Ända sedan klockan 10.45 imorse har jag funderat på om jag ska klä på mig och promenera ner till Värnhem.
Solen sken tidigare och temperaturen låg på +22 grados, men jag gick inte.
När nu temperaturen har sjunkit till +20 och mörka moln dragit in över himlen, sitter jag med tofflorna på fötterna
och nyckeln i handen. Paraflaxet har blåst sönder och ligger i ett dike utanför OKQ8.
Jag har kollat fem olika vädersidor och det ska inte regna.
Så jag går nu.

Igår hade jag förresten en otäck och mycket ond vagel på mitt ena ögonlock, så jag
klickade ut 200 ml Helosan på varje öga och kröp ner i sängen. Ni kan ju själva
se hur det glänser som skimrande kycklingfett.
När jag sedan vaknade var vageln spårlöst borta, men hade istället bosatt sig på 
det andra ögonlocket och har under dagen vuxit sig enorm.
Ingen kommer ju vilja operera på ett infekterat öga.....

När jag klev ut från jobbet vid 19.30 så luktade hela staden grill, solen sken och
överallt satt människor ute och drack öl.
Jag promenerade hem i linne och tofflor, men svetten rann ändå ner över ryggen.
När jag sedan kom in i parken nedanför oss, är träden så täta så inga solstrålar
når in och när det regnar utomhus är det fortfarande snustorrt där inne.
Sånt tycker jag är mysigt.

Det ligger ett glas Martini med en skiva lime och några iskuber vid mina fötter.
En utmärkt hungerdämpare och förhoppningsvis kanske det lugnar mina kroppsliga
skakningar en aning.
Jag börjar bli alldeles otroligt less på ensamheten, men om endast fem dagar är
det dags för min ögonoperation. Dagen efter svänger Hansons bror förbi på
vägen mot Roskilde och tre dagar därefter är det tatueringsdags igen.
Sedan kommer brodern även förbi på vägen tillbaka för dusch och sömn och slutligen
kör min farmoder och dennes ljuvliga make ner från Frösön för att handla spiritus
i das Deutschland och umgås i två dagar.

Det kan med andra ord bli två ganska bra veckor ändå.

Jag åker ju, som jag tidigare berättat, tillbaka till Turkiet i augusti och stannar
i två  långa, men ack så härliga veckor.
Bara det faktumet gör mig så fantastiskt glad och får hela min beniga själ att
explodera i lyckliga spasmer, men imorse fick jag dessutom ett mycket väl utformat
sms av fröken Stuguby, där hon informerade mig om att hon tar en flygstol ner och
bosätter sig med mig i mitt ruckel i en hel vecka!


  Jag nästan svimmar av alla endorfiner som hoppar runt och applåderar i mitt igenkalkade
  blodomlopp.
  Och jag tycker inte att det är ett dugg genant att erkänna att jag firade genom att genast
  skriva en packlista, där jag hittills har kommit på 46 viktiga att stoppa i mina  tre neccesärer.
  Och nej, vi har faktiskt inte ett dugg att göra på mitt jobb!

  Det stör mig inte att jag fick lägga mina sista riksdaler på kaninmat, hö och morötter.
  Inte heller att jag promenerar hela vägen hem från staden med blödande skavsår, för att
  komma in genom dörren och genast tvingas diska, tvätta och dammsuga.
Jag blir faktiskt inte ens irriterad över att jag inte har råd med smör till mina kommande middagar som endast
består av Falu rågrut. Jag känner mig nästintill lättad. Nu kommer jag att flyga in i mina nya bikinisar!
Jag prioriterar helt korrekt enligt ungdomens bok!


Och jag fortsätter dessutom firandet med de enda två sakerna kvar i min frys. Gravad
lax och en handfull räkor.
Slänger på sju avsnitt av "Arrested Development" också.

All vår post kom nyss, vilket den lika gärna hade kunnat låta bli att göra.
Jag får tydligen bara ut 4000 kronor denna månad och har räkningar på 6500 kr eftersom att resan
ska betalas senast den 12 juli.
Kunde mitt patetiska lilla skitliv gå sämre? Jag har funderat i flera veckor nu på att bara lämna allt,
fly utomlands och tjäna en hacka på prostitution. Nu måste jag förvandla tankarna till handling.
Nästa månad, då får jag ju självklart ut semesterersättningen på visst många tusen, men det hjälper
mig inte idag.
Nu gör det ont serru.

 

Midsommarafton var en trevlig tillställning med mycket god mat och dryck, men
min mobil slutade inte att ringa och jag drabbades av akut sömnbrist.
Gick hem på natten och somnade sittandes med kläderna på framför datorn. 

Efter att jag vaknat, klätt av mig och tagit mig till sängen för att somna om, vaknade
jag igen redan kl 08:00 och kunde inte somna om. Sedan blev jag sittandes
framför tolv ton musik på Youtube och Isohunt i 16 timmar i sträck, förutom den
halvtimmen då jag gick iväg på macken för att köpa lite godis, en Pepsi och en
Calippo. Notan slutade på 54 riksdaler och jag vandrade hemåt igen utan ett öre
på fickan.

Behöver jag säga att jag numera huserar ensam i denna trånga boning?
Herr Hanson åkte uppåt i landet i torsdags och det är fruktansvärt skönt att kliva
upp på morgonen och lägenheten är STÄDAD!
Precis i samma skick som jag lämnar den på kvällarna!
I augusti kommer han tillbaka och gnället kan åter igen ta plats i vår vardag,
men fram tills dess ska jag enbart njuta.

Det HÄR gjorde mig glad i några sekunder.
Imorgon har jag förhoppningsvis orken att skriva någon rad och eftersom att jag har tagit 78 halvdåliga foton
de senaste tre dagarna så blir det kanske några bilder också.



Uppdatering 00:53

-Kolla även den HÄR och förklara för mig varför ingen i publiken skrattar.

-Och den HÄR killen ser så förbannat nöjd ut efter sitt anfall, så jag måste lägga in honom också!

Vi har inte fått någon post på två veckor.
Inte vykortet jag skickade från Turkland, inte Marcus födelsedagskort eller brevet
från fru Sandberg som jag väntar på.
Så idag ringde jag till posten och blev kopplad och kopplad och fick sedan veta
att brevbärarna inte kommer in i fastigheten och har därför bara skitit i det.
De sitter alltså på 100 kg osorterad post till alla i hela huset, utan att höra av sig
vare sig till fastighetsskötaren eller skicka någon lapp till oss om att vi kan
hämta ut den.
Sjuka jävla fanskap!

Saken är den att porten nedanför oss har varit trasig i typ ett halvår, så det är bara att knalla rätt in.
Och när jag sedan ifrågasatte hur i helvete de hade kunnat dela ut posten annars hela detta år som vi bott här,
så hade de inga svar alls.
Sen kunde jag inte åka ner till postsorteringen och hämta ut allt som är vårt, eftersom de inte har sorterat det.

Jag måste strypa någon.

Marcus Hanson beslutade sig för att fylla 27 år under gårdagen och vi gick därför ut på vår
favoritrestaurang och därefter blev det några öl på Lilla Torg.
Tillställningen var inte alltför angenäm och därför nämner vi inget mer om saken.


                                  
    Vi åt båda grillad, blodig                          Han led oerhört.                     Grillning endast 1 min på
 oxfilé med sparris, pommes                                                                                varje sida.
       och tre olika såser.



                                 
  Jag är naturligtvis suddig,                Vädret var varmt och sött .               Och en fruktansvärt
              men ljuvlig.                                                                                             tråkig bild.

Jag dricker öl. Jag gillar öl. Kall öl.
Tuggar även på lite blåmögelost och ett kex till det.

Klockan 07:50 imorse storgrät jag så högt att Marcus
Hanson vaknade och fick väcka mig också.
Jag var inne i en fruktansvärt obehaglig dröm där fröken
Lundberg krockade och tog sig inte ur bilen, som snabbt
fylldes med vatten.
Hon överlevde inte, men jag var ändå så tacksam över att jag
fick prata med henne i lördags när alkoholintaget hade nått
bristningsgränsen. I drömmen mindes jag allting vi pratade om
och det kanske var det som gjorde att den kändes så verklig.

Jag måste ha legat och snörvlat i 20 minuter innan mitt tårflöde
exploderade och snyftningarna övergick till hysteriska skrikanden.
Har inte bölat så där sedan jag drömde att min mor vek hädan för 2-3 år sedan.
Jag har kanske någon undertryckt rädsla för döden? Behöver jag nu betala 400 bagis i veckan till någon terapeut som inte klarade av psykologutbildningen och därför bara är berättigad att ställa frågan "Hur mår du?"


-Jo tack, jag mår bra. Jag blev bara lite ledsen.

                                                               






                                                        

Jag har suttit med en Becks i ena handen och symaskinen i den andra under hela denna fredagsafton.
Alla mina tre bikinisar töjdes konstigt nog ut fyra storlekar under min Turklandsvistelse och jag har sytt in
och sytt fel och sytt igen.
Efter att vi duschat oss russinfingrad i 30 minuter kryper jag nu ner i sängen.

...har höjt mitt månadskort till hutlösa 395 riksdaler.
Sånt gör ont. Speciellt nu när Hansons nya cykel har blivit stulen.
Men jag vet precis hur det känns. Jag hade en gång en Schauff. En alldeles förträffligt ljuvlig hoj som bjöd
mig på många goa stunder. Endast 100 kr på Rondellen och den var min.
Sen var han inte min längre...

Jag bjuppar på några bilder från trevlighetsvisiten.


                                             
Den yngre väntar på boarding                 Promenad första dagen                          Mat vid stranden




                                                  
  Klädprovning på den                         När ölen är slut sover vi middag                    Sen går vi ut
häftiga modevisningen



                                                       
   Syster badar brygga                               Och botar skavsår                          Jag och broder Snyggbyxa




                                 
       Vår katt Jerker                           Det enormt stora vattenfallet                        Solning på båt




                                
Middag på favoritstället                         Frostat ölglas i värmen                            Det ÄR jobbigt ja




                                                                  
        Maka bla?                                       Bästa maten någonsin                     En eftermiddag i hamnen

Det färgades hår, blektes tänder, klipptes naglar, noppades ögonbryn och
rakades kroppsdelar.
Jag spenderade med andra ord hela tisdagskvällen i badrummet.
Nästan. Jag skalade räkor, kokade ägg, gjorde smörgåsar, öppnade öl
och kollade på någon skittråkig fotbollsmatch med Hanson.
Om Gud ville att jag skulle vara fotbollsintresserad skulle han inte
uppfunnit alla andra utomordentligt intressanta idrottsgrenar.
Formel1 och bågskytte till exempel...

Det här kära vänner är mitt knä.
I onsdagsnatt satt vi ute på stranden när alla hade slutat jobba och började hinka
öl och norsk HB.
På morgonen därefter när jag vandrade hem mot hotellet upptäckte jag att det
fattades skinn på det högra knät och när jag sedan stekte det öppna såret i
sedvanlig kokosolja, bildades en stenhård skorpa.

Och nu kommer jag till poängen med denna onödigt långa berättelse.
När jag idag satte mig på huk för att öppna kassaskåpet på jobbet, sprack hela skorpan. Först var det ett långsamt sönderdragande av huden, som sedan eskalerade till ett "pang" och därefter blev det mycket varmt och kladdigt i mina strumpbyxor.

Äckligt säger ni?
Då kan jag berätta att herr Hanson brände sin huvudskalp så förbannat igår när vi var på badet, så när han vaknade imorse var skallen alldeles varig och gul.
Det, mina kära vänner, det är äckligt.

Så här såg jag ut igår kväll, 3 minuter innan jag
hoppade i säng.
Så här ser jag alltid ut minuterna innan jag ska
blunda och försöka räkna får.
Dessvärre klarar fåren inte av att hoppa
över staketet, utan bara smiter undan på sidorna
eller vänder tillbaka. Tvångstankar kallas det.

Jag är insmetad, inkletad, luktar rengöringssprit
och ser ut som ett troll.
Nytvättad, men ändå ett fasligt förfärligt troll.
Det är inte varje mans dröm att vakna upp med
mig inte...

Förresten har jag använt så mycket hårspray i
mina dagar att det nu inte spelar någon roll hur
mycket jag tvättar och sköljer.
Det står ändå rätt upp efter torkning.

När jag var 12 år gammal så åkte jag för att hälsa på en kompis några mil utanför staden.
Denna kompis var riktigt chokladtomtebrun och förklarade för mig att man kan smörja
in sig i babyolja eller olivolja när man solar för att få riktigt med färg.

Jag ville ju inte vara sämre (eller blekare), så när jag kom hem hällde jag upp en liten flaska
med olja och gick raka vägen ut. -Till solariumet.
Till saken hör också att vi inte hade någon babyolja eller olivolja hemma, utan jag hittade
bara använd fritösolja som ställts tillbaka in i kylskåpet för att kunna användas igen.
Det fungerade inte.

Klockan 06.15 denna torsdagsmorgon anlände jag till Östra Fäladsgatan, där jag
sov i två timmar för att sedan vandra ut på gräsmattan med en flarra kokosolja.
När jag blivit tillräckligt varm slog det runt i knoppen på mig och jag ringde till
Ving och bokade en resa tillbaka i augusti.
Inte ens 6 timmar hemma och jag höll redan på att avlida.
Nu blir det ytterliggare två veckor bland alla förbannat underbara människor och
även om jag reser ensam denna gång så kommer jag inte vara själv i en enda sekund!
Jag har uppenbarligen funnit ett andra hem i denna turkiska skithåla.

Sjuttiotvå flaskor Efes och galet mycket kärlek från alla håll!
Jag sväljer gladeligen vatten och bröd i två månader till.