Cemo

Jag lagger frıvıllıgt ın mıg pa all sorts avgıftnıng nar jag anlander tıllbaka tıll Svea Rıke.
Mot mıg garna redan pa Sturup med rullstol och kanyler.

Väskan vägde 22 kilo färdigpackad och klar.
Så det var bara att riva ut allt och börja om från början igen.
Jag har nu sju st pocketböcker i handväskan, tillsammans med tio cd-skivor.
Det är tungt och trångt, men jag går nu.
Mot bussen och vidare till pizzerian.

Se så trött han är, min enda son!
Dagens första dag på den nya arbetsplatsen gick alldeles utmärkt och efter de sista
inköpen på staden och inkasserandet av en gigantisk resväska hos fröken Strandberg,
kom jag hem helt slut i huvud och själakropp.
Robinson var likaså.

Malmöfestivalen började i fredags och jag och herr Sjörin skulle ta en liten
Afterworkare efter jobbet vid 15.
Jag kom hem dyngrak nio timmar senare.
Nog lyckas jag alltid...

                                   

                                                 
Första kvällen i Östersund på               Torsdagens första öl.                   Eller drink, som i fröken
 Sayas balkong med vin, ost,                                                                                     Kaders fall.
             kex och oliver.



                                         
 Ljuvlig utsikt från andra ölen.            Torsdagens tredje, med            Hem till föräldrar och middag
                                                                  blixtvisit från Sandberg.                          på altanen.
 


                                     
Kvällens utgång slutade med             På fredagen togs det bara              Min alldeles för vackra
 en trasig toffel och en sjukt              två foton och båda inne på               man dök upp jobbet.
     rolig film om denna.                         Captain Cook. Min mor.
                              


                                      
   På lördagen hann vi med           Har en utmärkt film härifrån också                Så sött.
  ett par olika öltält innan vi          ,   eftersom att vi är den enda  
          var helt nöjda.                     familjen som står upp och sjunger
                                                                      med i varenda låt.



                                     
  Fort hem och på med grillen.           Tanken var nog att åka in på                  Eller så här...
                                                              Olearys innan vi såg ut så här!

Vi var i alla fall till grannlandets ljuvliga huvudstad idag och trots smådroppande hela dagen,
så hade vi det riktigt angenämnt.
Lite promenerande på staden följdes av en öl i Nyhavnen och när regnet ökade i hastighet så
blev det ännu en öl på en sliten sönderrökt pundarpub och några timmar senare återvände vi
till staden.
En pava vin, chilimarinerade vitlöksklyftor, ost och kex och en massa annat skit gjorde "vår dag"
till en alldeles utmärkt dag!



                            

Den senaste månaden har jag haft så fruktansvärt mycket saker att berätta om, men inget
jag kan skriva här eftersom att det är alltid någon som tar illa upp.
Jag kan skriva om förfärligt mycket jag alkoholiserat mig i sommar, men då tror familjen att
jag är fullblodsalkis och ringer närmaste LVU-hem för omelbart omhändertagande.
Jag kan skriva om hur förbannat less jag är på flera av mina vänner och hur jag helst av allt
bara vill strypa dem långsamt med pianotråd av sorten PIA 600 (den dyraste).
Eller kanske om hur mitt jobb är helt vansinnigt idiotiskt och hur mycket jag och min man
velar fram och tillbaka. Ska vi slå ihjäl varandra eller älska hårdhänt till helvetet öppnar sig
och Hitler sticker upp tangorabatten över asfaltskanten?

Hur som helst så känns det bara så fruktansvärt jobbigt att aldrig kunna skriva det man vill
utan att bli totalt missförstådd, så jag tänker istället skaffa mig en egen dagbok, tillverkad på
äkta klorblekt papper med osynliga linjer och med tillhörande hemlig rymdpenna.
Jag kommer att skriva i ungefär en vecka innan jag tröttnar på även det och lägger den i den
hög med tomma böcker som jag försökt fylla de senaste 15 åren.

Jag ger alltså fan i skriveriet här och jag kommer uppdatera när jag känner för det. Det blir
med andra ord inget pretentiöst skit, utan bara någon bild någon gång i veckan så att
familj och vänner ser vad som försiggår.

Jag befinner mig i Östersund. Glömde jag nämna det?
Inte för att lösa in mig en enda dag, men för att dricka öl och avnjuta andra ickeinlöstas sällskap.
Mina pengar är slut, mitt ansikte klibbar, jag är inte alls så bakfull, men har dessvärre bara en sko kvar.
Den andra ligger utmed stadens gator och vi har hela spektaklet på film.
En dusch skulle göra mig gott.
Hejpa!