Så åter igen...
Inatt så var hela "Kroatien-gänget" på semster i ett villaområde
som ägdes och kontrollerades av Saddam Hussein.
Vi fick inte lämna huset och våra mobiler beslagstogs så vi inte
skulle kunna ringa hem. Huset kontrollerades av flera vakter, för
att vi inte skulle kunna rymma och i villan mittemot oss huserade
självaste diktatorn med sina fina kostymer.
Han var dock väldigt smal, hade inget skägg och pratade konstant
om sin dotter Lisbeth Salander som var "pappas flicka".
Jag och Matte försökte hela tiden att komma diverse flyktplaner,
men våra idéer gick konstant åt helvete.
Jag har med andra ord sovit fruktansvärt dåligt inatt.
Vaknade när klockan ringde 09:30 och trodde att jag plötsligt hade
avlidit i sömnen, men ändå vaknat till liv, då varken armar eller ben
gick att röra.
Somnade säkerligen 22 gånger på tåget och nu när klockan är 17.00
så har jag återupptagit mina planer på självutplåning och jag
återkommer när jag vet vilken teknik jag ska använda mig utav.
Machine Gun Kelly
"The Essential Nancy Sinatra"
Tjugosex hela låtar som får det att kittlas i magen och man känner sig
som en manisk Tarantino, spretandes med fingrarna som en och en
annan dårsjuk dirigent.
Jag tror att jag älskar denna kvinna.
Grönt är skönt
Förresten så tog jag och Hanson en promenad till Ikea igår för att trängas med folk, dunka skallen ur skrikiga småungar, dunka skallen ur deras idiotiska föräldrar som inte förmår ungarna att vara tysta och även handla lite viktiga småprylar.
Jag klev i alla fall rätt in (bokstavligt talat) i min egen dröm
-En grön ryamatta.
Självklart var den slut, men under kvällens gång blev mina känslor för denna matta bara starkare och starkare och idag kan jag inte förställa mig ett liv utan den.
Marcus tycker den är ful.
Ska jag köpa den?
Vad tycker NI?
P.S. Den passar hemskt bra in med allt förbannat tyg vi har i vardagsrummet.
Det är precis samma grönfärg, även om det inte går att få till på kort.
I had a little frog once...
So if Slim Sussie loves you, she will come back. I promise. She's coming back.
Be happy and jump on your moped and take a ride around the city and burn out and have fun.
You and your moped.
Thank you for listening, over and out.
Fredagskväll
Ingen av oss fick se på filmen för fröken slaskkvarn.
Det räcker så.
Soptunnan
Idag jobbade jag ett monsterpass i telefonitermer, ganska precis åtta förjävliga timmar.
När jag sedan är på väg hem konstaterar jag att jag inte har någon nyckel, eftersom att den spårlöst försvann en vacker hösteftermiddag efter lite inhandling på Lidl. Handla inte på Lidl. Livsfarligt.
Hur som helst så kommer jag inte in, utan väl framme på Malmö central får jag byta mot bussen in till stan för att möta en överförfriskad man och ta hans nyckel och vända tillbaka mot centralen och sen hem.
När jag äntligen efter denna helvetesafton kommit in genom dörren vid 01.30 så börjar vår avfallskvarn klänga mig på benen...
Så nu sitter vi här i soffan. Jag dricker Pepsi och hon äter lakrits ur min Gott & Blandat-påse som ni kan se på bilden. Finns inget på detta jordklot som inte går ner i hennes slagghål.
Jag trivs. Det gör nog hon med.
Ljudböcker
Nu när jag är fattig, barskrapad och utan livsinsikt, så har jag inte råd att köpa
min vanliga dos böcker i månaden. Jag troligtvis inte råd med en enda skev,
defekt sak på oblekt papper.
Så därför laddade jag hem min första ljudbok igår, vilken var den tredje delen
i Millennium-trilogin av Stieg Larsson, för att ha något att göra på tåget till Helsingborg och tillbaka varje dag.
JAG ÄR FAST!
Fast den är egentligen inte första gången jag lyssnar istället för att läsa. För
några år sedan lånade jag och MarcusHanson Ture Sventon från biblioteket.
Vi möblerade om hela vardagsrummet för att kunna bygga en trång jävla koja,
där vi låg med täcken och ljus för att lyssna på Helge Skoogs galanta äventyr!
Nu måste jag byta jobb så jag kan börja handla böcker igen.
Ljudböcker är nog kanske bara för obildade latmaskar.
Snusk!
Men för att komma till saken så reser jag mig upp för att ta hissen ner till kvällsröken, men lukten förföljer mig ända ut i trapphuset. Nu börjar jag tro att det är JAG som luktar och sticker ner näsan i alla klädlager, hudlager och övriga avskrapningar, men känner ingenting som inte ska kännas under det "Mänskliga odör-facket".
Så jag öppnar porten och kliver ut, i vad jag tror ska vara den friska luften, men upptäcker snabbt att HELA STAN LUKTAR FIS!
Rostig, äcklig, härsken fis!
Jag går 500 meter till nån turkkiosk för att handla cigaretter och godis, men lukten har spridit sig över hela stan.
Som ett moln av pestsmitta.
Näe nu jäklar packar jag ihop och åker hem till Malmö.
Där luktar det kaniner och falafel.
Ärlighet ska väl löna sig?
Ja då var det ingen hemlighet längre då.
Så här ser jag ut när jag vaknar upp en tisdagsmorgon som denna.
Trött, osminkad, hår åt alla håll och med arabvärldens största finne rätt i pannan.
(Ni ser bulan)
Man kan ju fråga sig själv varför?
Men jag låter helst bli.
Istället avlägsnar jag mig sakta och så där mystiskt in i badrummet där jag spenderar resten av min dag med mitt triangiakök.
För nu orkar jag inte mer.
Ljuva Herr Kiedis
Varför är denna man den vackraste mitt öga någonsin skådat?
Jag blir tokigt på det!
Undergång och fördärv!
Igår berörde jag ämnet hängning, men då fönstrena inte går att öppna där jag nu sitter och jobbar så försöker jag desperat komma på andra kreativa sätt att ta mitt eget liv.
Strypning genom tangentbordssladden är en klassiker, men då jag är så enormt less och kräks vid varje nytt samtal så har jag forskat lite på internet och tydligen så KAN man inte strypa sig själv. Man kan inte ta i så hårt och även om man skulle få någon sorts syrebrist så släpper händerna efter ett tag.
HELVETE!
Ring in ett bombhot så jag får sätta mig på tåget hem!
Tala sluddrigt som en packad pöbel och svär minst lika mycket som jag gör i varje mening.
Tack för Din medverkan.
15
Denna underbara lördag var jag ledig, så jag och den man jag lever med klev upp vid 13 och åkte på ett nytt köpcentrum där vi inte varit förut. Självklart hade vi inga pengar, men vi pantade och det räckte till en flarra vin, lite öl och en munk.
Väl hemma blev det en eftermiddagslur och sedan tappade vi upp glasen och började göra sushi.
Förresten så lyssnar vi på "Absolut R'n'B" och jag känner mig som 15 igen, sittandes bredvid Saya i hennes säng med trasiga guldstolpar och porrklubbslampan lysandes i fönstret.
När jag var 12 år var min högsta önskan tre liter silikon och fast anställning på "The BoomBoom Club" i Köpenhamn.
Idag hade jag hellre kastat mig ut genom fönstret och hängt mig själv i den bruna reprullen som ligger i min pyssellåda.
I love pyssel ffs!
Sa någon ridpiska?
Men ballerinaskorna blev kalla i höstens första regn och jag SKA ha kalasbyxor hela vintern!
Förresten ska jag under dagen söka jobb på en "fejkminifjällanläggning" bara 11 mil härifrån.
Det lär troligtvis vara försent, men jag mailar iväg ett försök ändå. Tänk om jag skulle få ligga i
snön och käka snömaskar hela vintern ändå!
Kika på skiten här www.vallasen.se
Schizofreni
Igår kväll insåg jag att jag har ett ytterst angenämt förhållande med mig själv.
Den man jag lever med har problem med fysisk närhet och ser sig själv som 50 år, så jag föreställer mig helt enkelt fina saker för mig själv.
Ni skulle t.ex. sett vilken ljuvlig chokladbit jag fick igår och alla fina saker jag fick höra!
Det har nu gått så långt så det är svårt att skilja på vad som är verklighet och vad jag har hittat på själv.
Ibland kan jag bli jätteglad och hoppa på honom för någon som jag tror att han har sagt, men självklart så har han inte det.
Är detta ett tecken på mental sjukdom eller ska jag fortsätta med mina fantasier?
Det ligger i alla fall två lata skitar i min dusch. De säger inte heller så mycket, men jag pratar med dem ändå...
Måndag
Jag var så peppad igår när jag startade upp min dagbok, men idag funderar redan jag på att ge upp detta.
Det är nämligen så att jag inte har någon egen dator, utan jag får "låna" Marcus bärbara och det innebär att han sitter bakom mig och flåsar mig i nacken och stampar frenetiskt i golvet.
Tidigare hade vi ju två datorer, men självklart så tyckte jag att vi skulle lämna den ena för att göra plats i lastbilen vid flytten.
Helvete, skriker jag och flaxar med armarna över huvudet. Kunde jag springa omkring och slänga hejvilt med benen så skulle jag göra det också, men rummet är så förbannat litet så jag blir garanterat knockad efter två steg.
Idag var jag i alla fall ute och promenerade med den man jag nu håller så kär.
Det är lite lustigt att känna sig som en turist i sin egen stad, men jag knäppte kort precis överallt. Sen kommer man hem och kastar skiten i papperskorgen.
Här får ni Turning Torso, området vi ska söka lägenhet i och slutligen min favoritpark just nu.
Gräset är grönt här.
Kära dagbok...
Idag satt jag på tåget på väg till jobbet och blickade ut över grönt gräs och en klarblå himmel, så längtade jag inte hem. Skåne har inga fjäll och inget språk, men man kan måla sina egna toppar och därefter hålla för öronen.
När jag sedan kom fram på jobbet och såg Sandras bilder på den första snön utanför "vårt" hus, så var jag så förbannat nära att slita fram pjäxorna, bygga en skateboard av löv, tejp och ekollon och hänga bak på närmaste buss hem.
Det hela höll i sig i ca 9 minuter, tills att jag tappade mobilen i golvet och böjde mig ner för att plocka upp den.
Där skådar jag mina fötter. Mina slitna, fula, fläckiga fötter. Men de är klädda i ett par svarta små ballerinaskor med trasiga rosetter och slitna sulor. Jag fylls med en bubblig, barnslig lycka och det börjar sporadiskt rycka i axelpartiet.
Det är den 14 oktober och jag går fortfarande omkring i sommarskor.
Nu hör det till saken att vi är så otroligt fattiga jag och min man. Vi har inte ens råd med tandkräm, utan får klippa isär tuben och gnugga tandborstarna mot kanterna i förhoppning om att det ska finnas lite blåa rester kvar.
Jag har alltså inte råd att ringa och berätta denna fantastiska upplevelse för alla Er där hemma, så därför öppnar jag min dagbok för allmänheten.
Så varsågod förihelvete!
